äter philidelphiaostmacka och ibumetin, funderar över vassa ögonbryn och rubinrött vin.

idag är jag smärtsamt rastlös av saknad och vill bara springa det snabbaste jag kan till n och s. ikväll ska vi äta sparris och fetaost och lyssna på belle and sebastian och jag är bara så himla trött.

s kommer hit och vi kramas hårt hårt. hon har ont i knäna och påminner om någon. tar på oss ylletröjor och går ner till sjön i regnet. hon berättar om en pojke som kommit från kalmar för att hälsa på, röker röda marlboro. när vi kommer tillbaka tar jag på mig myslinnet och vi micrar dagsfärsk körsbärssylt och äter till vaniljglass.

soldis soldis soldis och på klippan blåser håret överöverallt och jag läser ut tre böcker längtar hem längtar till måndag längtar till onsdag längtar till torsdag
inatt ska det åska och jag ska ligga vaken och blunda och lyssna och önska att någon annan tyngde ner madrassen bredvid mig faktiskt fastän jag inte är rädd för åska faktiskt inte alls överhuvudtaget skulle det vara fint med fingrar mellan mina jo ja längtartillonsdag

fint: 1) äter vattenmelon 2) köpte kents nya 3) lånade on the road och everything is illuminated 4) ska spendera en långhelg vid havet med n.

att vänta nio timmar: sortera flickrfavoriter, prata om hästar med lillasyster, redigera foton, stämma en gitarr, läsa några kapitel i catcher in the rye, raka benen, röka i lånetröja, micra morgonkaffe, rita streck i moleskinen, låtsaspromenera i snedtaket.

note to self: never allow someone to be your priority while allowing yourself to be their option.

det är så sjukt jävla värdelöst att bo hemma. exploderar snart.

skrev just ett avskedsbrev i min moleskine, till världensbästa so-lärarinna. proppfyllt med fina ord. hoppas hon gråter lite över det och förstår hur mycket hon är.

idag är jag bara så glad. känns som att det glittrar runt mig. har pussats i en solig park, ätit äcklig pistagenougat och köpt ett objektiv till min alldeles övergivna kamera. nu har jag diskat jättemycket (tycker om att diska) och ska duscha och sedan bara sova jättejättedjupt. är alldeles fnissig.

slår in ett paket i blommigt, frasigt papper, flätar håret och antecknar boktitlar. drar upp knästrumporna, drömmer om mungipor och pussar på nästippen.

det är bara feberdrömmar.

har gjort en blandcd till astrid. den heter tangled/spindly och har ett handgjort omslag med ett foto utav en man vid tundran. låtarna är så underbara att jag bara vill behålla den. pirrar i mig, vet att hon kommer tycka om den. mitt lilla vinterrus. funderar på att gå till trädet björne, lyssna på spellistan och röka mina sista cigaretter. mmmm.

det bästa att göra när man är inspirationslös och människotrött är nog att gå ut och gå. utan destination, utan sällskap och utan förväntningar. så att man bara är med sina tankar. jag vet inte om man kanske sorterar lite i huvudet.
jag gick på platser jag undvikit länge nu. en väg jag nästan glömt, upp bland nybyggda, modernistiska villor jag inte har mycket till övers för, till en höjd där man ser halva mitt område. där såg jag en gång två stjärnor falla samtidigt. då var det snö och jag var frusen och vild i hjärtat, grät oförnuftigt över j, till hans musik.
sedan till ett område där det brukade vara skog, där jag sprang omkring barfota, snubblade över trädgrenar och hade skrapsår på mina beniga knän. där var nu parkeringsplatser och fula radhus.
upp på en kulle som brukade vara gigantisk, men som blivit knappt märkbar. till ett hus jag lekt i under halva min barndom. min favoritgunga var borta. hela jag sved.
gick ner till min familjära vik, en liten sjöplats. den med björne, min vän trädet. satte mig ner och stirrade ut över vattnet som var blågrått och täckt med dimma. sjön såg ut exakt som förra året, när jag och n satt där flera timmar, knäpptysta, bara absorberandes naturen.
på vägen hem gick jag, som alltid den senaste tiden, balansgång på trottoaren. tänkte att jag kanske kunde återfå balansen på något mer plan än det fysiska.

det är synd hur sårbar jag blir utan honom. det känns svårt. mycket känns svårt just nu. jag vill mest bara inte äta middag, utan poppa popcorn och se på house istället.

16 maj: knöt på mig bruna skinnkängor, ett par storlekar för stora. b-sidor av k i öronen och flygande hår. kommer ner till vattnet. stirrar ut, sträcker på armarna, vidgar revbenen. suckar grundligt och vänder mig om, spanar. trampar i en vattenpöl, kommer fram till slutet av marken och stenarnas skydd mot det våta. klättrar upp i ett lågt, tryggt träd med en trädkropp som nästan svävar över vattenytan. kryper försiktigt upp på stammen, några meter från land. lägger mig på rygg, betraktar himlen genom nyfikna löv och trevande grenar. sluter ögonen ett par minuter. smeker stammen som en vän. sätter mig sedan upp, kravlar ner till jorden. döper trädet till björne för att han är trygg som en björnpappa. pussar björne hejdå och går hem, gråter lite.

min sud var här. vi kedjerökte vid gungorna och jag lade mig bakåt, "jag önskar att man kunde vara uppochner hela tiden". andades ut död. hon talade om en pojke och en vän. sedan satt vi tryggt tysta i mitt rum, en guldlysande kokong. eldflugor omrking min sänggavel och lugna ljus i fönstret. jag önskade att jag fick somna bredvid henne.

nu ska jag sova pirrigt och försiktigt, tillbakahållet längta till lördag. återseendet. raspiga kinder, sår på läppar och ett lugn. cigaretter och ljumma minnen.