mobilutkast: en varm mulen oktoberdag och jag promenerar omkring på östliga skärgårdens grusvägar. det är en platt söndagsförmiddag då tankarna rör sig långsamt och hjärtat vilar tungt i bröstkorgen. kängorna rör sig rytmiskt mot småsten och jag fotar björkar i hopp om att bli av med tristessens obehag. för ett år sedan åkte jag tåg till ett par axlar och händer för att spana efter älgar utanför stockholm och för att få sova med en trygghet. i år är hjärtat ängsligt och ena paret axlar finns i berlin, andra vill väl inte ha mig. sova med en trygghet är endast dagdröm under heta grusvägspromenader