tvåhundranittioåtta

låter mobilutkasten tala för sig själva (i kronologisk ordning):

ett) en polisbil, en folkvagn, ett nederlag
två) benjamin utanför vårt tält, har druckit för mycket öl, tappar cigaretten ur mungipan hela tiden, envisas trots detta att ha den där. varje gång han tappar den släcks den, och han ber om att få låna min tändare. och varje gång jag räcker över den dröjer hans fingrar kvar mot mina lite längre
tre) falla på plats
fyra) 27e sep: idag förundrades jag över att höra en sista fågel. sedan insåg jag att det var ett billarm.
fem) och detta var sommaren jag träffade benjamin. han var en sån man ville ha som första god pojkvän.
sex) slutade dock med att han blev ännu en i ledet av dåliga nästan-pojkvänner.
sju) dom vi släcker cigaretterna för
åtta) tunna tygpåsar som inte klarar tyngden av feta matteböcker
nio) MAN KAN JU ALDRIG VARA SÄÄÄKEEER

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0