tvåhundranittionio

bråkdelar kommer tillbaka då och då: jag ställde honom under en gatlykta och bad om att få ta en bild med minoltan. han pratade om hur fint det var när vi drack kaffe vid ån och sedan sprang hem i ösregnet, och sedan om hur awkward han tyckte det var när vi möttes vid deras camp på emmaboda. vi satt i soffan på övervåningen, ihopklämda, och han tog min hand. vi gick ut och jag satt på ventilationslådagrejen, han stod framför, vi var goda vänner. sedan stod jag framför honom, min nästipp snuddade den varma huden strax ovanför hans krage och jag sade, "men jag vill ju bara vara här." han lade händerna mot min ländrygg-

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0