så sitter vi i bilen igen och han blir tyst och kall. säger torrt "ja, vad har du att säga då." och håller ögonen på vägen. jag faller liksom ihop i mig själv och vågar inte säga ett ord. kan inte säga nåt alls för vet ju inte hurdan han är och vad han vill höra och om jag ens kan göra något? så jag sitter tyst. och han biter ut ett, "nå?" och kastar en svart blick mot mig. "jag vet inte" viskar jag. "du har sagt allt du vill säga?" frågar han och växlar ryckigt, kör ojämnt. är sammanbiten. jag vill bara åka hem. "jag vet inte" mumlar jag igen. och han säger, "jag är inte arg vet du. jag lovar, jag är inte arg" och han låter lite snällare men han är ju ändå så skrämmande. så jag sitter bara tyst och mina ben darrar lite och jag ser ut på passerande industrilandskap genom bilrutan. självklart regnar det.

vi kommer hem till honom och han är snäll igen, skämtar om att jag får en leksak med happy mealen och så. sen lite om filmen på tv som är baserad på en verklig händelse och som tydligen är riktigt bra. vi äter i soffan, men jag har ingen aptit så min cheeseburgare smakar bara papper och jag lämnar halva. så frågar han igen, "ja, vad vill du säga då?" och så spänner han ögonen i mig. och jag vill heemmmm jag vet ju inte vad jag ska säga, vad kan man ens säga? var ska man börja?

efter några öl får jag ur mig ett par ord iallafall. och så tar jag lite på hans arm. och det börjar bli ok. tills hans frågar vilka det var jag var med. och jag säger niko. och han säger, inte den niko? snälla inte DEN niko. och jag stammar fram att, jo, det var nog den niko.... och han måste stödja huvudet i händerna, stönar och svär. och jag kryper ihop till en boll och håller hårt om ölen och vill verkligen inte börja gråta men vad ska man göra då? lyckas iallafall kontrollera mig.

vi pratar en lång stund och till slut säger han, jag vill inte förlåta det för då godkänner jag ju att sånt här kan hända i framtiden. och jag säger, men det handlar ju inte om det. det handlar ju om att det kan vara ok att göra fel. och han skrattar bittert. "nej." säger han. men jag tar tag i hans arm och ser honom länge i ögonen. så sjunker vi ihop i soffan igen. och när jag fortsätter stryka över hans underarmar tar han tag i min hand. och jag lutar mig mot hans axel, vågar till och med kyssa honom bakom örat. tänka sig