så efter att ha sett de två mest dramatiska avsnittet nå-gon-sin och ha gråtit över det och sen lite över gitarristen och sen livet i allmänhet pga Den Stora Tröttheten, vaknar jag halv ett på dagen med svullna ögon och läppar. hasar ner till köket och pappa bråkar lite med mig. dricker två koppar kaffe och tappar upp ett bad. rakar benen, målar tånaglarna glittriga, tvättar bort all dum smuts med aroma therapy-tvål som doftar lavendel och lyssnar på hiphop. lever i en allmän badrocksoas tills POFF mamma kommer hem igen och skäller på mig för att jag haft ner badrumsgardinen. var ju kul så länge det varade

funderar på att göra något vettigt som att läsa, skriva låtar, diska eller raka benen, men avfärdar omedelbart tankar så löjliga och sitter kvar framför datorn (läs: grey's anatomy säsong sex) med godispåse, snusdosa, chips. produktiviteten har antagligen ruttnat i något hörn tillsammans med thai-woken eller kaffet från häromdagen

kalla mig fröken pessimist och jag klär mig i nittiotalsbyxor med midja upp till solar plexus, skjorta och lillebrors v-ringade pullover, tror jag är oberörd, men stammar väl lite när skejtarna kallpratar med mig i hissen. kokar ägg, dricker kaffe, snusar, lyssnar på jazz, hoppar över engelskan. vill gå omkring invirad i stora bylsiga textiler att gömma mig inom. väldans trött hjärteintrasslad sjuttonåring

ligger i sängen och snusar, räknar på moment och krafter och acceleration. så kommer pappa in och sätter sig på sängen, säger, farmor ska dö. och så börjar han gråta. och jag håller om honom och han sniffar och snyftar i mitt hår som luktar rök. och han säger så många ord och jag har ingenting att säga, för han pratar ju om en person jag inte känner. men fäller en tår för hans skull och håller ordentligt i hans händer så han kan veta att jag finns där för hans mamma ju ska dö. snurrisnurr i huvudet

spela in ep del två: vinna över gitarristen oräkneliga gånger i spansk skitgubbe, ha för-mycket-kaffe-hysteri, gråta av skratt i soffan över dicaprioskejtarens konstigheter, vara sur och gå ut själv och röka, gå på ica med gitarristen, lyssna på tung jävla hiphop i bilen. fortsättning följer

spela in ep del ett: spela samma låt om & om igen från halv sex på kvällen till tre på natten, äta panpizza från smutsig tallrik med kniv & sked, brygga kaffe m.h.a. vattenkokare, kaffetermos, papperskopp med egengjorda hål (läs: knivhuggsrevor) som tratt, samt kaffefilter.

för tillfället befinner jag mig alltid i ett av två tillstånd, nämligen a) halvsovandes frånvarande dagdrömmandes ögonlockstyngd, eller b) hysteriskt fnissig utan självkontroll. som man kanske förstår är ingen av dessa sinnesstämningar ideala då jag spenderar betydande mängder tid med, alternativt omkring bandet och gitarristen och skejtarna i allmänhet. jag anar att dessa humör är direkta konsekvenser av min oförmåga att lägga band på mig själv och sluta se på grey's anatomy samt mitt ohejdbara begär efter nattmackor. är inte ens uppe sent. bara att jag inte går och lägger mig nio. är som en tant nu. hejdå livet

kommer ut från bussen efter rep och det snöar tjocka vita duniga flingor och jag släpper ut håret och drar på mig luvan och vet att jag växer för kan blunda när jag sjunger och kan tänka lagom mycket på att gitarristen kramar mig och har femtimmars telefonsamtal med mig för att vi ska reda ut saker och det ska kännas ok. och det doftar skog och jag ska skriva på kontrakt för att ha med ett foto i en kampanj mot trehundra euro. så det löser sig väl ändå

vad som hände sen vet inte ens jag för minnesluckorna är förvånansvärt många men har svullen ländrygg från sex på ett plastbord, sju okända blåmärken på smalbenen, förlorad känsel i halva vänsterhanden och ett tungt hjärta trots allt. även fast han strök mig över håret hela morgonen och trots timlångt telefonsamtal om vad vi ska göra nu. så är halvt förlorad och då kan jag lika gärna bli helt förlorad så dricker öl och dansar i huset när ingen är här. har skrivit uppsats flera timmar i sträck och förlorade därmed mitt sista vett och allt kvittar nu. och det känns ju lysande

nyår del två: får tolvslagskyss av gitarristen, hånglar med dicaprioskejtaren, ligger med gitarristen, dricker alldeles för mycket öl, dansar bugg & tryckare med dicaprioskejtaren, tappar bort mobilen på balkongen, äter cheeseburgare till frukost i sängen med gitarristen, går hem i snöstorm i endast tyllklänning med tröja över för halva jackan är ölindränkt, inser att jag glömde busskortet på en mellanfest. tjoho hejsan hoppsan nya året

lär ju träffa gitarristen på nyår och försöker få ihop någon sorts musik med mediakarln men han låter bara som she & him och det är väl inte riktigt min grej längre. så vad ska man göra då. skriva om gitarristsmsabstinens och grey's anatomy-beroende kanske. borde väl vara tillräckligt zooey deschanel

inatt storm som får alla dörrgavlar och husknutar att knaka. jag ligger i min säng och drömmer om alienapokalyps, att lillebror faller ner för ett stup och dör, att jag har handlat för lite rostbiff och att potatisgratängen inte blir klar i tid på nyår. drömlivet är ej på topp

tittar på konst och spelar piano och ritar och lagar jättegod pasta med skaldjur och purjolök och läser böcker och planerar nyårsmiddag. vet att om jag vore en kvinna på artonhundratalet skulle jag vara så eftertraktad, som kreativ men ändå nyttig. mr darcy skulle antagligen falla pladask. född ett par sekel för sent då

det här vinterlovet verkar bli ett till sånt där jag sitter uppe om nätterna och målar med vattenfärg eller skriver låttexter och noveller eller ser på filmer om artonhundratalsromans eller ligger på golvet och lyssnar på du & jag döden medan jag dagdrömmer om tex hångla efter rep, skeda, vara sassy sångerska, gosa i soffa, etc etc. trodde hursomhelst att jag vuxit ifrån kreativitetsnätterna, men tydligen inte. och det är ju för väl

och är ju hos skejtaren (!!!) för första gången i mitt liv. på efterfest. som börjar bra men spårar ur när vi dricker antagligen hembränt vin och jag ålar omkring i soffan och drar i strumpbyxorna som trycker mot magen och är en millisekund från att spy i ca två timmar. medan grabbarna spelar skejt på xbox och sara halvsover i en säng. jaha jaha

sitter med benen hängandes över fåtöljsarmstöd på elsas. mittemot sitter andra gitarristen, den lockiga. vi håller varsin kaffekopp och varandras blickar. pratar om hur jävla pissämst släkt kan vara. påtår. jag berättar att jag är utmattad och inte vet hur jag ska göra med bandet för jag är så trött och det gör mig ännu tröttare. påtår. han tar lite på mitt knä och pratar om människor. vi dricker varsin hallonsmoothie och jag säger att jag kanske börjar gråta närsomhelst. han ser på mig och jag suckar och säger, den här dagen alltså. han nickar och jag vet att den är minst lika tung för honom som för mig.

livet är stillsamt med undertoner av hysteri & stress. har pistagenötscraving, kalender fylld med skoluppgifter, tomt skrivbord tomma skrivblock avstängd miniräknare, hemliga dagdrömmar om att gå på hockey med gitarristen och kanske röra vid hans lår eller handled, slut på löste, låttextsskrivkramp.

idag: sover på bussen till skolan, sover i en fåtölj innan första lektionen, sover på fysiklektionen, har en dålig spelning för ljudteknikerna är sämst och får inte min mik att funka, är hysterisk efteråt för har dödens magont och är omgiven av skejtare, börjar storgråta på bussen hem för har varit så stressad att jag inte kunnat sova på två veckor och har drömt att vi repat i rummet och har sovit med utsläppt hår och har världens fulaste hår utsläppt för har inte klippt mig sen i våras så sätter upp håret i halvsömn för får sån hårångest. har någon crush på gitarristen nu också, plus att mediakarln har mage att dyka upp på vår spelning med nya tjejen. säger som meredith: seriously! går antagligen i två delar snart att självhatsångest och utmattning. woho tonårslivet som naturare, bandmedlem och löpare

har knappt tid att tänka mellan repa, lära mig svensk språkhistoria, vimsa omrking i skolan och vara allmänt förvirrad, få erbjudande om att ge tillåtelse till användning av mina foton till miljökampanj i utbyte mot trehundra euro, komma över förtjusningar eller crushes eller inbillning eller vad det nu är, som vanligt. inte ens i duschen där jag vanligtvis funderar kan jag tänka för jag måste lära mig låttexter. blir antagligen koko inom en överskådlig framtid. ok bra hej

kurar ihop mig under duntäcket och gömmer nästippen i kudden. försöker samla tryggheten på ett ställe genom att göra mig så liten som möjligt. lite funkar det ändå. men hålfoten och lillfingrarna och handflatan blir ju aldrig varma!