etthundratretton
åker till s nya lägenhet, dricker vin och kramas. kommer hem och pratar med en gammal vän, han säger kloka saker. tänker tillbaka på gammalt och dricker ännu mer, för mycket vin. går ut och träffar andra s, vi sätter oss bakom ett gammalt skjul, röker och pratar om misslyckanden. kommer hem tjugo i tre och skakar, hackar tänder. huset knakar i vinden, allt rör på sig.
etthundraelva
dagarna då det bara känns dumt att vara liten och ögonen är mörka och man snörper på munnen åt det mesta. går omkring i huset och på gatorna och lyssnar på det här och har för många böcker att läsa och för många ord att skriva ner.
etthundratio
går upp åtta, kisar med ögonen. traskar ner i mjuka kläder och gör toast, banan- och blåbärssmoothie och sjunker ner i soffan framför stolthet och fördom med s (som är duktig och har tänt en brasa).
etthundranio
hittade en bild där det stod "i knew who i was this morning but i've changed a few times since then" och det var bara så barnsligt och tonårigt och sant att det blev fint, och ibland bara älskar jag att jag är precis lika liten som jag ser ut. för övrigt gjorde jag kikärtsbiffar idag och det älskar jag också.
etthundrasju
ut ur min moleskine föll ett svartvitt foto av en tunnelbaneperrong och duvor. jag höll andan
etthundrasex
somnar till múm och drömmer om cigaretter och snöstormar.
etthundrafem
har två sorters jättemörk choklad och gråter i soffan och kan inte äta upp omeletten för att det där gör mig så illamående.
etthundratre
jag blir sjuk ungefär tre gånger per år. det är underbart vilken bra timing förkylningarna alltid lyckas ha. förra året missade jag placebo på grund av dödsfebern. nu är jag sjuk... nu. snorar, nyser och är blek. fast det är nästan lite mysigt. åtminstone när man måste dricka fyra koppar te varje dag i skolan.
etthundra
idag äter jag godis och tomatsoppa och ignorerar högen utav kläder och läxböcker på golvet, jag läser under täcket och fryser om fötterna, gör en blandcd vid namn hum (shuffle, swim) och har väldigt ont i magen. och lite i hjärtat. hmmmmm allt snurrar.
nittionio
ibland saknar jag punklivet. att klä mig i helsvart och bara lyssna på the knife och goldmund och de trasiga trogna svarta kängorna och nagellacket. s och jag alltid i stan; på myrorna, kretsboden, röda korset, trappuppgången, espresso house (äckliga dyra espresso house bara för att vi känner det så väl och det är vårt) alltid någon annanstans mentalt men nästan tillsammans och åh.
nittioåtta
stuvade makaroner och sojaköttbullar och engelskaboken som är så dålig att den blir mysig och äppelte och fem bullar för trettio kronor med sara i en soffa på myrorna.
nittiosex
när man promenerar omkring på kvällen och man vet att det verkligen är höst för att det luktar på det viset och känns i skelettet och i de trötta knäna och de kalla fingrarna. när det blåser tag i kappan och man lyssnar på låtar från förra hösten och förrförra hösten och hösten innan det, för att man vet att man blir sårbar då och det väl är det hösten går ut på.
nittiofem
björk svala regn korp hav gammelek varg frost dimma räv berg rådjur björn moder jord
nittiofyra
idag har jag stirrat på löv och skrivit om träd hela dagen. det var nog det tråkigaste och mest meningslösa jag gjort i hela mitt liv. har dock lärt mig tre saker: 1) det finns ca 7000 sorters äpplen, 2) tändstickor görs av aspträ, samt 3) man kan tvätta kläder med björklöv och varmt vatten. hatar dig, maria p.
nittiotre
äter gurka och tänker att, nä, livet är nog inte så fint förresten. är för liten och feg för att gå ensam på ung vänsters valvaka.
nittiotvå
igår gick jag omkring när regnet piskade asfalten, frös nästan inte ens, och idag åt jag ananaspaj och träffade s. att livet kan vara så fint när det ju är så fult.
nittioen
imorgon ska jag träffa frans för första gången på fyra månader, och dricka kaffe. jag hoppas att det blåser och är kyligt så vi kan sitta utomhus med filtar och tunga kappor. betrakta människor och diskutera saker, som vi alltid gjort, i låga röster, långsamt, i förtroende.
åttiosju
idag var jag på biblioteket och lånade kapitalet och det regnade och jag och s letade efter en secondhandbutik och hittade en men det var fel, istället köpte vi godis och satte oss på ett fik och skrattade åt allt. jag hade köpt vitlök och vi såg r och jag fnissade tills jag nästan välte och när vi gick hem rann vattnet överallt och under allt och jag tror att jag har permanenta skrattgropar nu.
åttiosex
luften är kall och fuktig, morgondimman böljar tungt över fälten. i diket framhävs hundratals små spindelnät av morgondaggen, de glänser som pärlor i det höga gräset.
åttiotre
vill ju bara slippa plugga historia och åka till japan istället.
