fyrahundrafyra

har sagt hejdå till grabben som far utomlands i en vecka. åker bussen hem och vill bara krypa ihop i en boll för det är så kallt, 15 minus eller dylikt. står i duschen och vill gråta pga pojkvänslös. funderar på om jag ska låta mig gråta fastän det är lite fjantigt och jag ju har massor att vara glad över, tex att jag har massa tid att rita denna veckan, och se mina favviserier och umgås med bästisarna. om jag borde välja att vara glad istället. sen tänker jag att jag kanske är lika ledsen som de flesta skulle vara i denna situationen, bara att det inte är så många som gråter utav denna mängden ledsenhet. jag kommer fram till att jag bara är väldigt gråtbenägen och bestämmer mig för att jag förtjänar att gråta lite trots allt.

fyrahundraett

grabben frågar om jag kan hjälpa honom laga favoritbyxera som han råkade ha foten genom häromdagen. jag säger jag inte är särskilt begåvad men vi kan ju försöka ihop. för övrigt har han långkalsonger under jeansen på vintern. och så stretchar han och de andra skejtarna efter de skejtat. detta gör mig ganska snopen. jag trodde coolheten alltid gick före det nyttiga? men icke. de är på riktigt. knappt röker de ens gräs. annars då? vi har haft jättedåligt sex de senaste dagarna, trots att det är vårt första helt mensfria sex på ca sju veckor. trots detta älskar jag honom mer än vanligt och håller honom mot mitt bröst när vi ser på the help. trevliga dar

trehundranittiosju

vi bråkar & tjatas & min jävla p-stavsmens tar aldrig slut så sex har vi knappt. du har dina moments då du pussar på mig överallt och säger du är så underbar du är det bästa jag vet. och visst är det härligt men inte just de orden för hundrade gången? behöver jag variation eller behöver jag ny man? visst älskar vi varann men hur länge måste man göra det då? han pratar om att flytta ihop och visst är det härligt men verkligen sen? vet inte knappt nu. kanske är det bristen på sex, på närheten som lämnar mig tunn och darrig som en lapp av hud bara. då jag måste vira mig omkring honom och pussa varenda vrå för han är det största och mörkrödaste i hjärtat på mig. relation på kärleksvis är något jag är dålig på och sällan kan identifiera. men visst klappar jag honom i nacken och tror jag knappt kan sova utan honom, trots tviveln som kommer som tidvatten.

trehundranittioett

*grabben drar härifrån en lördagskväll för att bowla med de andra skejtarna och jag blir så besviken att jag måste gå in i tvättstugan och bolla ihop strumppar för att slippa se honom i ögonen och börja snyfta
*första dagen sista veckan på jobbet och när jag kommer hem återstår klippa egna gräsmattan innan familjen kommer hem på kvällen. traskar ut i löparskorna, mjukisbyxor, mammas fleece. bränner benen tre gånger på samma brännässla och lyssnar på institutet.
*familjen kommer hem och som vanligt ser mamma bara de smutsiga typ två sakerna och hakar upp sig på det i 25 minuter istället för att se resten av huset som jag skurat och som är pretty much asarent. vardagsskoj. ännu en gång traskar jag ut extra snygg i pojkvänsnewsoultshirt och med hakan prydd av le grand finne för att slänga sopor. trask trask
*har nu ätit hamburgare och ska prata med pojkvän som befinner sig i u-fucking-meå (det ville sig visst inte riktigt) hela veckan och ska prata om hur mycket vi saknar varandras hud, nacke, blick, händer etc till en tredjedels påse ostbågar. ujuj vad jag skulle byta det mot få sova ej gabbelös första natten på två veckor

trehundranittio

bright eyes sjunger, does he kiss your eyelids in the morning? och stolt svarar jag ja. får rökelse av alexander i tidig artonårspresent, grabben frågar om jag gillar rökelse, jag säger, jovisst, vadå, gör du? han säger, ja, om det är någon god. men jag gillade denna. ska vi bada ikväll eller?
sen att ha sex på köksbordet och inte längre störas av hans snarkningar och laga mat i underkläder, tafsa när man är på maxi, duscha ihop och somna nästipp mot nästipp.

trehundraåttiosex

ser melodifestivalen ihoprullad i famn, har minitjafs under försök att laga fläskfilé provençal som består av "jag SADE JU att vi skulle skiva den först"/jag sjuder saker samtidigt som han pussar mig i nacken/han leder ut mig på svala altanen när jag pustar av dödsmajvärme alt. frustration/jag sätter mig på köksbänken i protest mot att såsen skär sig. äter även musslor och delar solstol på andra altanen vilket är jättetrevligt förutom dödens dödshetta men måste medge att kura ihop mot hans bröst och bli pussad på luggen med jämna mellanrum ändå är bättre än sola själv på gräsmattan till behagliga vindpustar.

trehundraåttiotre

med gitarristen i värmland över telefon:
"har köpt klänning idag. långklänning"
"hippieklänning?"
"jaaa faktiskt typ"
"fint, skicka en bild sen då"
skickar bild och pussar med munnen. skriver "hippiegodnattpuss"
"nosis då, saknar dig lite"
firar första saknar-dig-et genom att mima till ortens favoriter och hippiesnurra lite i rummet

trehundraåttiotvå

1) betraktar mig själv i en badrumsspegel, lånar hans enorma skatehoodie och hans tandborste till att få bort röklukten från post-sex-cigaretten
2) vid lunchtid släpar vi oss till flamman för att köpa frukost, sedan traskar vi ner till ån och äter räkmacka, dricker juice och röker. han lägger sig i gräset och drar ner mig bredvid så han kan pussa mig i pannan och diskutera havsfåglar

trehundraåttioett

"vill du veta något roligt?"
"aa vadå?"
"jag vill krama dig lite just nu"
*glad över cheesy gulli gitarrist kanske även på gång att bli lite småkär möjligtvis*

trehundrasjuttioåtta

när vi är hos trummisens pappa ute på landet för att repa får vi hamburgare och bullar och kaffe. och när vi sitter och äter stryker gitarristen sin fot mot mitt ben (fast mindre feminint än det låter) och vi smygkollar på varandra. så har vi det trevligt och pappan är jättemärklig men trevlig och snäll. och så står det massa får utanför fönstret till studion och stirrar oberört på oss när vi repar. sen när vi ska hem frågar gitarristen om han ska skjutsa mig till sara, och så ger han mig en blick, och jag säger, ja-a, skjutsa mig till sara, och ger honom en blick tillbaka. sen far vi hemåt och lyssnar på hiphop och alla är alldeles trötta och det är disigt ute och det är lugn god stämning. gitarristen lämnar alla hos sig utom jag som följer med honom hem och halvsover på hans mage en timme innan jag måste åka hem. han frågar om jag inte kan missa bussen, men då blir mamma så arg, så missar den ej trots att jag helst skulle halvsova på hans mage minst en vecka, särskilt när han ska iväg långt bort till gävle och jobba hmm

trehundrasjuttiosex

och visst sover jag där hela helgen och far sedan tillbaka på torsdagskvällen. han har tagit ledigt från jobbet hela fredagen och jag hoppar över matte d och idrott, så vi kan köpa färska munkar på ica och äta till frukost med kaffe. så tvingar han mig se på south park men det är ok för han låter mig krypa ihop till en pytteliten boll och så håller han om hela mig på en gång och jag stormtrivs ju i hans famn. så sover vi nakna och går ut och nattröker, vi dricker öl med erik & martin och spelar skate 2 vilket jag är skitkass på men det är lugnt för sen improviserar vi fram en låt och det är jag ju bättre på. och när jag åker hem igen efter två nätter för att fira lillebror och äta plankstek känns det lite i magen att lämna honom. men känns också fridfulla lugna bra i armarna och under ögonen och i mungiporna. en trygghet som är så totalt främmande att den blir skrämmande och opålitlig i sin ovana

trehundrasjuttiotvå

och när bandet dragit från studion ligger jag & gitarristen kvar i soffan och gosar och han retas för att jag gillar hans underarmar så. och jag frågar om det känns ok och han säger att han inte vill tänka för mycket på det, att han helst vill tänka på mig bara. och det kan väl funka? helt ok? tänker jag?

trehundrasjuttioett

hundrasextisängen och vi luktar svett, öl, cigarettrök, sex. som den gamla goda tiden, dagarna i stockholm, fast med tryggheten som skillnad. äter jordnötssmörmackor och micrad gårdagenspizza, gosar till fotboll och skitkassa filmer. när jag stapplar hemåt efter tre dar känner jag mig som en festivalsåtervändande och kisar mot dagsljuset, som liksom det nya ljusa i maggropen känns väldigt ovant

trehundrasextioåtta

så märkligt när en lördagsmorgon innebär sova mot stadiga, långsamma hjärtslag och vakna till mörka långa ögonfransar. och andedräktens värme mot pannan eller en handflata mot en ländrygg. men bara för att det är fel person är det omöjligt att beskriva en trygghet eller intimitet med orden

trehundrasextiosju

roterar mellan sitta i sängen och stirra på engelskapapprena, lyssna igenom goldmunds alla skivor, läsa gatsby vid matbordet med trogen blommig kaffekopp och i lockiga gitarristens tshirt som går ner till mina knän. skejtare alltså. men jag dricker öl vid scandicstranden och så hamnar jag på en balkong där jag hookar med ett högstadieragg. han babblar om jazz och sextiotalsmusik och är dödstråkig men lite touch tackar jag inte nej till, tydligen. jaja man kan inte alltid bete sig. och så gitarristen som smsar om var jag är hela tiden och jag fattar noll

trehundrasextiotre

en veckas ny mobil och nedan är smsstatistiken enligt formen: namn (antal mottagna och skickade sms)
sara (199)
jesper (131)
gitarristen (364)

detta gör mig väldigt nöjd.
annars spenderar han & jag dagarna i studion där vi egentligen inte gör så mycket. spelar med en kortlek som är så gammal att den smulas sönder till vita korn över hela bordet, dricker kaffe, spelar in saker som blir halvdana, sitter så att mitt knä är mot hans lår eller vice versa, jag fingrar på en tuss av hans hår som är lite längre än resten, vi kommer dåligt överens och blir låtsasarga på varandra, och så tjivas vi om vem som ska fylla på vattenflaskan.
så åker han iväg för att köpa lunch medan jag sitter kvar och äter min micrade matlåda. när han kommer tillbaka sitter jag med fötterna uppe på skrivbordet och ser på grey's anatomy. han sätter sig bakom mig, i soffan, och roar sig med att fråga saker så som, är hon din favorit? (om christina) jag svarar ja. är han den hårda killen? (om alex) jag svarar ja. är han den kloka? som du är kär i? (om shepherd) jag svarar ja. kanske ser gitarristen på grey's i smyg. (kanske ser han på mig i smyg?)

trehundrafemtioåtta

missar bussen från studion så får skjuts av gitarristen och han är närgången nu och jag vilar armen mot hans lår i studiosoffan och när jag ska gå ur bilen lutar han sig mot mig i väntan på någon form av avskedsgest, men jag vet inte vad som är ok, handtag famntag klapp eller kyss, så säger stort tack och skyndar ut ur bilen. när han kör iväg står jag eländig kvar bredvid min alldeles för stora tunga resväska och känner 87% lust att gråta men 0% ork. så stapplar iväg till tågväntesalen och stirrar in i väggen och lyssnar på synthpop tills öronen brusar

trehundrafyrtiofyra

gör kanske elva portioner linssoppa och tänker bara på somras; soppdejten på stenen med kvällssolen i ögonfransarna och festivalromansen bredvid. ville aldrig ta handen från hans knä. varsin öl och dela lilla kartongen linssoppa och luta mot axeln. minns det hela som blandning av gyllene senapsgul och marinblå vignett, och huden under hans ögon och hans solblekta lugg. suckar väldigt väldigt mycket och är trött ut i ögonfransarna

trehundratrettiofem

och klockan är småtimmarna och jag och sara sitter på varsin stol i köket. en ny omgång öl har kommit och jag hämtar en var till oss. lägger upp benen på en stol, tar en snus. vet att mitt ansikte visar BITTERBITTERBITTERBITTER. och så kommer gitarristen plus sveriges bästa skejtare och sätter sig med oss. och gitarristen frågar hur det är. och jag ger honom en smutsig blick. och han frågar om jag är arg. och jag svarar ja. och han säger, jag förstår det. så sitter vi där och jag klunkar min öl och slänger snusen i en tom ölflaska. och så tar han på mitt lår och säger, ska vi prata? och jag nickar och klappar lite på saras knä innan vi går iväg till stora tomma rummet med alla stolar. och jag sätter mig med benen över hans knä så han kan stryka över dem så allt kan kännas ok även fast det inte är ok

trehundranitton

ramlar ut ur buss på stationen och träffar gitarristen borta vid cyklarna. han har druckit öl & jag rödvin. han letar fram sista cigaretten och jag ska bidra med tändare men har tappat båda så vi kramas istället. tills jag inser att jag tänkt fel och missat bussen antagligen. hoppar upp på hans pakethållare och han skjutsar ett par hundra meter till hållplatsen och där står bussen!!! så jag hoppar av och skyndar in, men vänder i dörrarna. där sitter ju han på sin cykel med luvan på och ler. jag böjer mig fram och pussar honom på kinden. kilar sen tillbaka in och somnar på ett bussäte.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0