har sagt hejdå till grabben som far utomlands i en vecka. åker bussen hem och vill bara krypa ihop i en boll för det är så kallt, 15 minus eller dylikt. står i duschen och vill gråta pga pojkvänslös. funderar på om jag ska låta mig gråta fastän det är lite fjantigt och jag ju har massor att vara glad över, tex att jag har massa tid att rita denna veckan, och se mina favviserier och umgås med bästisarna. om jag borde välja att vara glad istället. sen tänker jag att jag kanske är lika ledsen som de flesta skulle vara i denna situationen, bara att det inte är så många som gråter utav denna mängden ledsenhet. jag kommer fram till att jag bara är väldigt gråtbenägen och bestämmer mig för att jag förtjänar att gråta lite trots allt.