trettiotvå

drömmer om djur, drömmer att jag får barn och att mitt liv därmed är förstört. köper vännens röda sammetssoffa, mitt rum blir fint. gråter tills grey's, äter filmjölk, steker strömming i smör. läser fysiologi, chattar med snubbar, köper tre läppstift på en gång. klappar på kollegor och patienter på akutmottagningen. är en smula disträ. försöker förhålla mig till den halvlockige. nog är jag förälskad. nog är jag livrädd att bli sårad. han skickar en kukbild till mig och ska gå med svarta blocket på demonstrationen i göteborg. jag saknar honom. betraktar den känslan en stund; jaha, tänker jag. så får det väl va då. inombords kurar hjärtat ihop sig.

trettioett

den halvlockige säger jag är en av de viktigaste personerna i hans liv och vi spenderar fyra dagar tillsammans; på mitt köksgolv tatuerar han ett hjärta på min höft, jag tecknar blad och torsos vid hans köksbord, vi ser wes andersonfilm. på väg hem och jag har den förvånansvärt specifika känslan av att ha spenderat fyra dagar med någon man ligger med - emotionellt utmattad trassligt hår gamla strumpor svettlukt. stannar vid vallgraven och kisar mot solgatan, letar efter mig själv. 

trettio

på bussen sitter jag i min svarta och orangea baskethalsduk, det är dimma men det märker inte jag för jag skickar break up-sms till olika snubbar. från mina ögonvrår till mungipor kurvade linjer av sorg, jag känner huden sjunka mot marken av vad man hade kunnat tro var glatt muskulatur. lyssnar på to sheila och summer friends och tänker på den halvlockige

tjugonio

erotikafton på inkonst och jag försöker prata med den halvlockige, be om en ursäkt, be om ursäkt, "jag har saknat dig" med gråten i halsen men han lyssnar inte. "du lyssnar ju inte" säger han, och "jag pallar inte följa med dig hem" och han följer med någon annan hem. är full och grinar i hans bästa väns famn, dansar, någon stoppar låtsashundradollarsedlar i min svarta baddräkt, jag hånglar kanske med någon tjej.

tjugoåtta

när jag tänker på att han är hos en annan domnar jag i benen lite. bakfull och ställer mig i ösregnet. jesper citerar robyn. lite grann vill jag dö nu

tjugosju

passerar blomrabatterna utanför sjukhuset och viker av med blicken. en blomrabatt utanför ett sjukhus kan man inte blänga på. min menskopp läcker blod i trosan, och det kommer inte vara enda gången den dagen.


tjugosex

alla på värnhem går med armar som slänger. mitt ansikte är fullt av avsmak. solen gömmer sig i min ögonvrå. med ett illamående av menssmärtor pms svagsorg är jag på väg till elvatimmars nattpass.

tjugofem

den halvlockiga undviker mig. jag fyller hela lägenheten med suckar.

tjugofyra

på klubben är alla mina killar. jag går hem med en ny - hungriga fransosens rumskompis. när vi äter frukost frågar han om jag vill med på bachkonsert i st petri eller om det var st pauli-kyrkan. men jag träffar kära vännen för kaffe i septembersolen och kliver i hundbajs. vi går på damfotboll och jag missar fyra av fyra mål. hemma dricker jag vin och lagar soppa för jag är ledsen. 

tjugotre

har varit ute och dansat med den halvlockige och hans vän. hemma i badrummet borstar vi tänderna och han sitter på toalocket och jag sitter gränsle honom. upptäcker hans ögonfärg. turkosa! jag tycker verkligen om dig, säger jag. han tittar på mig. jag väntar. "behöver du att jag säger det tillbaka" säger han roat. nej, säger jag och skrattar, tittar upp i taket... fast jo. säger jag. jag tycker verkligen om dig med, säger han och kramar mig.

RSS 2.0