dricka kaffe ur blommig kopp och snusa och lyssna på wu-tang och kent och se på vänner med sara och dricka rödvin äta salta chips ha ont i magen av för hårt spänt bälte och drömmar som inte vet åt vilket håll de vill. och låg januarisol som vägrar skynda på att bli briljant blek junisol så vi kan traska omkring i platåskor på emmabodas värmespruckna jord. och jag upptäcker en oavsiktlig vit tråd insydd i ärmen på min kolsvarta lilla polotröja och inser att gitarristen är den vita tråden insydd i mina förvirrade hjärteangelägenheter och vad gör man med en sån då? pillar bort eller lär sig att tycka om?

så efter att ha sett de två mest dramatiska avsnittet nå-gon-sin och ha gråtit över det och sen lite över gitarristen och sen livet i allmänhet pga Den Stora Tröttheten, vaknar jag halv ett på dagen med svullna ögon och läppar. hasar ner till köket och pappa bråkar lite med mig. dricker två koppar kaffe och tappar upp ett bad. rakar benen, målar tånaglarna glittriga, tvättar bort all dum smuts med aroma therapy-tvål som doftar lavendel och lyssnar på hiphop. lever i en allmän badrocksoas tills POFF mamma kommer hem igen och skäller på mig för att jag haft ner badrumsgardinen. var ju kul så länge det varade

funderar på att göra något vettigt som att läsa, skriva låtar, diska eller raka benen, men avfärdar omedelbart tankar så löjliga och sitter kvar framför datorn (läs: grey's anatomy säsong sex) med godispåse, snusdosa, chips. produktiviteten har antagligen ruttnat i något hörn tillsammans med thai-woken eller kaffet från häromdagen

gör kanske elva portioner linssoppa och tänker bara på somras; soppdejten på stenen med kvällssolen i ögonfransarna och festivalromansen bredvid. ville aldrig ta handen från hans knä. varsin öl och dela lilla kartongen linssoppa och luta mot axeln. minns det hela som blandning av gyllene senapsgul och marinblå vignett, och huden under hans ögon och hans solblekta lugg. suckar väldigt väldigt mycket och är trött ut i ögonfransarna

kalla mig fröken pessimist och jag klär mig i nittiotalsbyxor med midja upp till solar plexus, skjorta och lillebrors v-ringade pullover, tror jag är oberörd, men stammar väl lite när skejtarna kallpratar med mig i hissen. kokar ägg, dricker kaffe, snusar, lyssnar på jazz, hoppar över engelskan. vill gå omkring invirad i stora bylsiga textiler att gömma mig inom. väldans trött hjärteintrasslad sjuttonåring

ligger i sängen och snusar, räknar på moment och krafter och acceleration. så kommer pappa in och sätter sig på sängen, säger, farmor ska dö. och så börjar han gråta. och jag håller om honom och han sniffar och snyftar i mitt hår som luktar rök. och han säger så många ord och jag har ingenting att säga, för han pratar ju om en person jag inte känner. men fäller en tår för hans skull och håller ordentligt i hans händer så han kan veta att jag finns där för hans mamma ju ska dö. snurrisnurr i huvudet

spela in ep del två: vinna över gitarristen oräkneliga gånger i spansk skitgubbe, ha för-mycket-kaffe-hysteri, gråta av skratt i soffan över dicaprioskejtarens konstigheter, vara sur och gå ut själv och röka, gå på ica med gitarristen, lyssna på tung jävla hiphop i bilen. fortsättning följer

spela in ep del ett: spela samma låt om & om igen från halv sex på kvällen till tre på natten, äta panpizza från smutsig tallrik med kniv & sked, brygga kaffe m.h.a. vattenkokare, kaffetermos, papperskopp med egengjorda hål (läs: knivhuggsrevor) som tratt, samt kaffefilter.

för tillfället befinner jag mig alltid i ett av två tillstånd, nämligen a) halvsovandes frånvarande dagdrömmandes ögonlockstyngd, eller b) hysteriskt fnissig utan självkontroll. som man kanske förstår är ingen av dessa sinnesstämningar ideala då jag spenderar betydande mängder tid med, alternativt omkring bandet och gitarristen och skejtarna i allmänhet. jag anar att dessa humör är direkta konsekvenser av min oförmåga att lägga band på mig själv och sluta se på grey's anatomy samt mitt ohejdbara begär efter nattmackor. är inte ens uppe sent. bara att jag inte går och lägger mig nio. är som en tant nu. hejdå livet

kommer ut från bussen efter rep och det snöar tjocka vita duniga flingor och jag släpper ut håret och drar på mig luvan och vet att jag växer för kan blunda när jag sjunger och kan tänka lagom mycket på att gitarristen kramar mig och har femtimmars telefonsamtal med mig för att vi ska reda ut saker och det ska kännas ok. och det doftar skog och jag ska skriva på kontrakt för att ha med ett foto i en kampanj mot trehundra euro. så det löser sig väl ändå

kontentan av det hela är att gitarristen inte vill ha ett förhållande och jag är alltför van vid att folk vill ligga men inte hålla hand på allmän plats så jag gör vanliga grejen. dvs dricker öl (och dansar till brittisk jazzhiphop)

vad som hände sen vet inte ens jag för minnesluckorna är förvånansvärt många men har svullen ländrygg från sex på ett plastbord, sju okända blåmärken på smalbenen, förlorad känsel i halva vänsterhanden och ett tungt hjärta trots allt. även fast han strök mig över håret hela morgonen och trots timlångt telefonsamtal om vad vi ska göra nu. så är halvt förlorad och då kan jag lika gärna bli helt förlorad så dricker öl och dansar i huset när ingen är här. har skrivit uppsats flera timmar i sträck och förlorade därmed mitt sista vett och allt kvittar nu. och det känns ju lysande

och klockan är småtimmarna och jag och sara sitter på varsin stol i köket. en ny omgång öl har kommit och jag hämtar en var till oss. lägger upp benen på en stol, tar en snus. vet att mitt ansikte visar BITTERBITTERBITTERBITTER. och så kommer gitarristen plus sveriges bästa skejtare och sätter sig med oss. och gitarristen frågar hur det är. och jag ger honom en smutsig blick. och han frågar om jag är arg. och jag svarar ja. och han säger, jag förstår det. så sitter vi där och jag klunkar min öl och slänger snusen i en tom ölflaska. och så tar han på mitt lår och säger, ska vi prata? och jag nickar och klappar lite på saras knä innan vi går iväg till stora tomma rummet med alla stolar. och jag sätter mig med benen över hans knä så han kan stryka över dem så allt kan kännas ok även fast det inte är ok

dansar till crystal castles och så kommer gitarristens bästa vän förbi. jag drar honom till mig för att dansa, men han slingrar sig loss, säger, "han kommer bli så arg om vi dansar ihop" och jag säger att det kommer han absolut inte, och jag tänker, för han har undvikit mig hela kvällen. så drar tag i honom igen och dansar, men han släpar mig därifrån och säger att vi ska hitta honom. jag stretar emot och säger, nej, han vill inte ha mig, men han fortsätter dra tills vi kommer till köket och där står gitarristen och han ser oss och kommer fram och jag tar på hans arm men han går förbi. så då står vi där. jag och erik. och han tittar lite på mig och mitt lilla tonårshjärta ligger väl söndersmulat på golvet för han tar på min axel och ser allmänt sympatisk ut

känner mig knappast tillräckligt hård i svartblommig vintagekjol plus någon vit tshirt med tryck från hm:s herravdelning. släcker och dansar till somebody på högsta volym i tonårsrummet. undrar om skippa lunch och middag är en jättedålig idé och antar det eftersom jag darrar. men så kan det ju ha något att göra med att gitarristens fest är en överraskning så han vet inte att jag kommer så han kanske inte vill ha mig där trots att alla hans vänner tydligen vill ha mig där, men de vet ju ingenting om någonting. så jag darrar. och har fult utsläppt hår och tveksamhet i ögonvrårna

ska på gitarristens tjugoettårsfest ikväll och har Ångest. ska ha utsläppt hår bland folk för första gången sedan i somras, och ska väl skåla med alla jävla skejtare. trött-samt. vill ju vara själv. vill ju ha tunna flicklår och klä mig i helsvart och inte dricka äckliga frontera utan istället dricka tjeckiskt öl ur flaska. weeuäärgh ska måla naglarna svarta nu iallafall och damma skrivbordet. rocklivet YEAH

får kalla fötter över gitarristen, så halsar öl och dricker vodkashots hos andra gitarristen innan rep. slutar med att jag sitter i hans knä och har confessiontime medan han stryker mig över ländryggen. sen så är vi i repan och jag sjunger om sex med låg röst och slutna ögon till blueslåten. och tänker att jag vill ha gitarristen trots allt. och han säger, det luktar sprit. är det bara jag eller visst luktar det sprit? och jag fnissar bakom hans rygg. så följer jag honom till bilen efteråt och kysser honom hastigt innan jag möter upp sara. och vi hamnar på ågatan och dricker öl och jag fryser så mycket att jag skakar och ler mot någon töntig kille som kollade in mig på priso häromdagen för jag är alldeles för feg för någon form av emotionell förpliktelse och måste därför bevisa för mig själv att jag inte tillhör någon. japp konstruktivt

nyår del två: får tolvslagskyss av gitarristen, hånglar med dicaprioskejtaren, ligger med gitarristen, dricker alldeles för mycket öl, dansar bugg & tryckare med dicaprioskejtaren, tappar bort mobilen på balkongen, äter cheeseburgare till frukost i sängen med gitarristen, går hem i snöstorm i endast tyllklänning med tröja över för halva jackan är ölindränkt, inser att jag glömde busskortet på en mellanfest. tjoho hejsan hoppsan nya året