trehundraåttioåtta
har kombination av pussas/gosa-endorfiner (eller vad man nu kan tänkas få av sånt trams) och framtids/förhållandeångest. kommer jag sluta umgås med alla mina vänner? har jag redan gjort det? missar jag nåt viktigt nu? vill jag ens vara flickvän? och göra stora commit-iga grejer som skaffa p-stav och eventuellt offra menscykelns regelbundenhet eller trygga att-få-tycka-synd-om-sig-själv-stunden varje månad? vill jag inte ha allt och alla och vanliga traditionella jävla kondomer? och hår på fittan? tältsex på hultsfred? party party bekräftelse bekräftelse?
ok kommer av mig. men om säg ett år. vilka umgås jag med? vilka umgås jag ens med nu? alla är på krogen jämt och när man bara umgås över alkohol blir det utspätt färglöst att träffa samma människor varje dag. så ligger hemma istället. och grabben frågar vad jag ska göra i helgen då. nä jag vet inte. supa? nä alla ska visst ut. ikväll då? jag vet inte, vara hemma. ta ett fotbad. se slut på säsong två av vänner. vadå vad gör alla andra? vilka andra?
ok nej det är väl inte så illa ens. och jag GILLAR ju att vara med dom jag träffar varje dag varje dag. men alla andra? är det vi? är det dom? är det giltiga legitimationens icke-existens? som kommer emellan. om det nu ens finns nåt att komma emellan.
kommer jag ha vänner kvar när jag är tjugo!?!!?! frågar jag mig på bussen hem från tröttsam förmiddag bestående av 1) preventivmedelssnack på ungdomsmottagningen 2) se utspring 3) vinka till flak och promenera omkring för länge i för små skor 4) vara på misslyckad/misslyckad på lockiga gitarristens studentmottagning. vill: gråta/tvinga mig själv att träffa folk jag inte orkar träffa/sova/träffa grabben/sluta ställa mig dumma livsfrågor/veta om livsfrågorna verkligen är dumma eller om jag kanske borde tänka efter lite mer? lägga en smula mer energi på relationerna? så de inte rinner ut i sanden? för även om jag inte orkar träffa alla up-themselves-esteter som suger livsenergin ur mig när de talar om sitt hår, sitt ligg eller indieklubben i fredags IDAG vill jag kanske inte vara själv om ett år??? vill väl ändå ha NÅN att umgås med?
jag vet inte var folk får all sin energi från
eller kanske människor värda att umgås med
man är väl en obotlig introvert.
som sitter hemma en fredagskväll.
och filar fötterna.
ok kommer av mig. men om säg ett år. vilka umgås jag med? vilka umgås jag ens med nu? alla är på krogen jämt och när man bara umgås över alkohol blir det utspätt färglöst att träffa samma människor varje dag. så ligger hemma istället. och grabben frågar vad jag ska göra i helgen då. nä jag vet inte. supa? nä alla ska visst ut. ikväll då? jag vet inte, vara hemma. ta ett fotbad. se slut på säsong två av vänner. vadå vad gör alla andra? vilka andra?
ok nej det är väl inte så illa ens. och jag GILLAR ju att vara med dom jag träffar varje dag varje dag. men alla andra? är det vi? är det dom? är det giltiga legitimationens icke-existens? som kommer emellan. om det nu ens finns nåt att komma emellan.
kommer jag ha vänner kvar när jag är tjugo!?!!?! frågar jag mig på bussen hem från tröttsam förmiddag bestående av 1) preventivmedelssnack på ungdomsmottagningen 2) se utspring 3) vinka till flak och promenera omkring för länge i för små skor 4) vara på misslyckad/misslyckad på lockiga gitarristens studentmottagning. vill: gråta/tvinga mig själv att träffa folk jag inte orkar träffa/sova/träffa grabben/sluta ställa mig dumma livsfrågor/veta om livsfrågorna verkligen är dumma eller om jag kanske borde tänka efter lite mer? lägga en smula mer energi på relationerna? så de inte rinner ut i sanden? för även om jag inte orkar träffa alla up-themselves-esteter som suger livsenergin ur mig när de talar om sitt hår, sitt ligg eller indieklubben i fredags IDAG vill jag kanske inte vara själv om ett år??? vill väl ändå ha NÅN att umgås med?
jag vet inte var folk får all sin energi från
eller kanske människor värda att umgås med
man är väl en obotlig introvert.
som sitter hemma en fredagskväll.
och filar fötterna.
