lämnar ett år av blåslaget hjärta och välkomnar ett nytt med sushi och vodka i hopp om att möta mitt livs kärlek eller åtminstone någon villig tolvslagskyssare.

jaså, han nattjobbar tydligen. vilket sammanträffande, jag också ju. med att hamra limma laga hjärtat och städa bland tankarna.

har saknat girltalk till tre på morgonen i soffan med knäck och filten över knäna och fult hår och hjärtat bara trillandes ut ur munnen

och så lyssnar jag lite på pier 39 och tänker lite på hur du brukade säga att allt var tråkigt utom jag, och mitt hjärta går inte i hundra miljoner bitar men lite ledset känns det väl i magen.

när alla vänner är dissiga finns det bara en sak att göra: pasta med soltorkadetomatersås och steka sparris och läsa ut tonårsserien del två.

spelar bingolotto, läser tonårsserien del två medan måns och shirley och alla dom där sjunger. gråter lite grann eller kanske ganska mycket. julstress, kan man skylla på. och giftiga expojkvänner. har slagit in julklappar i tidningspapper och krånglat med lack, klippt ut pappersduvor och etiketter i papp och målat dem svarta. och druckit kaffe ur nya favoritkaffekoppen. rätt fint, trots allt.

dricker glögg och kollar på 2 days in paris. vill ha en dåsig uteservering, smörig livesång att dansa till med någon. och barfota fötter mot varmt stengolv

när livet suger så totalt oändligt mycket att man varken orkar med sig själv eller någon annan finns det bara en sak att göra: läsa tonårslitteratur (typ diary of a crush) och äta godis.

tre saker att göra när man fryser (när kläder är tråkigt, vänner är bortresta, samt när pojkvänsvärme är en bristvara):
ett) ta på sig ett par sockor och sitta framför en brasa och läsa eller prata i telefon med någon fin
två) sätta sig på badkarskanten och spola varmt vatten på fötterna (man kan passa på att raka benen samtidigt (och sen kan man måla tånaglarna om man vill))
tre) ha på sig bara strumpbyxor och bh, eller så, och istället vira in sig i ett jättestort duntäcke och göra en kanna te.
eller så kan man göra alltihop på en gång.

hatar att alla författare till böcker som finns på myrorna, kretsboden, röda korset är skrivna av en lindqvist eller en lundkvist. livet knullar med mig på så löjligt många sätt

utkast november 28: jag tyckte om maj. maj var väldigt bra. maj var kedjerökning i trädgårn och den blommiga tröjan och jag och nadja och linda och sara på en filt på en gräsmatta. kisa mot solen och skoskav i nya fina sandaler från stora staden.

åkte skridskor idag, kände mig som bambi. där var en pojke, eller kanske en ung man, han hade helgstubb, sådär fint. vi kastade slow motion-ögonkast på varandra. och kanske tittade han bara på mig för att mitt hår var konstigt eller min näsa röd, men det var fint ändå.

problem: han är två stycken - den fina och den verkliga. hjärnan vill inte riktigt få ihop de två, mest kanske för att skydda hjärtat. den fina har len hud, mjukt nackhår, världens snällaste ögon, men den är bara en liten del av den verkliga; den som inte känner till uppoffringar, som bryter löften och hjärtan. inte ens om man sätter ihop dem hittar man omtänksamhet, endast tänka-på-sig-själv. och för varje gång mamma sagt det, för varje gång pappa sagt det, för varje gång bästa vännen, storasystern, den gamla förtjusningen sagt det, har jag knipit ihop ögonen hårdare. men nu håller hjärnan på att sätta ihop de båda, och hjärtat är egentligen bara ledset över att det låtit sig själv bli så sårat. trots allt är det nog inte pojkar med broderade, väl valda ord på tungspetsen som är en bristvara, utan snarare pojkar med stora, varsamma hjärtan som saknas. och det kan väl vara okej.

går med minoltan över axeln, tragglar genom decimetersnön på cykelvägen, röker en cigarett, lyssnar på en gammal gammal indiepoplåt, ler för mig själv.

det är tråkigt att han är som han är, annars hade jag kunnat skicka blue christmas på spotify och så hade han bara förstått

har världens konstigaste känsla i tummen, hittar asafina bilder på flickr, skottar snö.

somnar till lisa ekdahl och med gosedjurshunden i famnen. ibland kan jag till och med vara mindre än jag är.

bläddrar, söker i hennes förflutna, gråter för dem och gråter för oss.

om man bara kunde slippa allt och få vara en sjöstjärna istället.

archipelago säger (23:21):
är trött på ensam vardag och trassligt fult hår tjocka lår
skola och stress och allt är så himla beiget

hatar att ha pms. hatar att gråta av bilden på alexander och conor. hatar att gråta av tanken på en hals. hatar att gråta av att det är söndag.

firar enveckasjubileum som singel. äter toblerone, spelar sänka skepp, lagar en tröja och somnar i soffan.

sitter i en fåtölj med fötterna under saras kappa och dricker sexkronorste. bär sedan på böcker om socialdemokratin i sverige, det väger flera kilon, jag halkar omkring. och när det finns särskilda personer man önskar man kunde hjälpa, men som man är otillräcklig för, vänder man sig istället åt allmänheten. jag ser en man utan vantar, trots tjugotvågraderskylan. jag vill säga, fryser du, jag har vantar, får jag snälla värma dig. men man vill ju inte verka konstig.