sitter i en fåtölj med fötterna under saras kappa och dricker sexkronorste. bär sedan på böcker om socialdemokratin i sverige, det väger flera kilon, jag halkar omkring. och när det finns särskilda personer man önskar man kunde hjälpa, men som man är otillräcklig för, vänder man sig istället åt allmänheten. jag ser en man utan vantar, trots tjugotvågraderskylan. jag vill säga, fryser du, jag har vantar, får jag snälla värma dig. men man vill ju inte verka konstig.