när man promenerar omkring på kvällen och man vet att det verkligen är höst för att det luktar på det viset och känns i skelettet och i de trötta knäna och de kalla fingrarna. när det blåser tag i kappan och man lyssnar på låtar från förra hösten och förrförra hösten och hösten innan det, för att man vet att man blir sårbar då och det väl är det hösten går ut på.

björk svala regn korp hav gammelek varg frost dimma räv berg rådjur björn moder jord

idag har jag stirrat på löv och skrivit om träd hela dagen. det var nog det tråkigaste och mest meningslösa jag gjort i hela mitt liv. har dock lärt mig tre saker: 1) det finns ca 7000 sorters äpplen, 2) tändstickor görs av aspträ, samt 3) man kan tvätta kläder med björklöv och varmt vatten. hatar dig, maria p.

äter gurka och tänker att, nä, livet är nog inte så fint förresten. är för liten och feg för att gå ensam på ung vänsters valvaka.

igår gick jag omkring när regnet piskade asfalten, frös nästan inte ens, och idag åt jag ananaspaj och träffade s. att livet kan vara så fint när det ju är så fult.

imorgon ska jag träffa frans för första gången på fyra månader, och dricka kaffe. jag hoppas att det blåser och är kyligt så vi kan sitta utomhus med filtar och tunga kappor. betrakta människor och diskutera saker, som vi alltid gjort, i låga röster, långsamt, i förtroende.

men dö, säger du och jag säger ingenting alls.

vill vara i ett regnigt stockholm.

idag var jag på biblioteket och lånade kapitalet och det regnade och jag och s letade efter en secondhandbutik och hittade en men det var fel, istället köpte vi godis och satte oss på ett fik och skrattade åt allt. jag hade köpt vitlök och vi såg r och jag fnissade tills jag nästan välte och när vi gick hem rann vattnet överallt och under allt och jag tror att jag har permanenta skrattgropar nu.

luften är kall och fuktig, morgondimman böljar tungt över fälten. i diket framhävs hundratals små spindelnät av morgondaggen, de glänser som pärlor i det höga gräset.

vill ju bara slippa plugga historia och åka till japan istället.

stillheten när man vaknar utan sällskap i en stuga på en udde i havet. när allt ljus är blåtonat eftersom det är höst. ögonen kisar, håret är utspritt och hänger över kanten på sängen, lakanen är mjuka och under sängen ligger en tjock bok. vänstra skuldran kliar lite, lungorna värker i sin återhämtning. förutom vågornas kluckande är det knäpptyst och ensamheten är oändlig.

hoppas att jag aldrig i mitt liv har på mig en jeanskjol. och om reinfeldt får sitta fyra år till hugger jag huvudet av mig. (på skrivbordet ligger en halvrutten avokado, reklam för en vernissage jag ska på nästa helg. jag lär mig laga sötsur sås och hösten har trängt ända in i hörnen nu.)

förlåt.