efter mycket om och men skriver grannkarln, ta en kaffe denna vecka då? ledig anytime.
sara säger ska du inte skriva något på bemywomb nu då!!! jag säger, jag borde men har inga vettiga formuleringar i huvudet, bara fniss. så: fnissfniss fniss fniss fnissfnissfniss

det här med att inte kunna somna. och att väderprognoserna säger soligt soligt soligt soligt och tjugosex grader imorgon när jag bara vill ha ÖSREGN. folk (läs: karlar) som inte kan bete sig vettigt och allt sånt, dvs livet

vill bara vara på festival och gosa

står bland lådor i garaget, rotar och drar och släpar. lutar mig mot en hög sovsäckar och dricker burköl. hittar en gammal agfa isolette, diverse kassettband (bl a pet shop boys) och tusentals gamla foton.

sitter på bänken på baksidan, pendlar mellan att stirra på väggen till grannens jordkällare och den omöjliga biologiuppgiften på pappret i mitt knä. lillebror vägrar vara med en halvtimme och skratta åt att jag ska mäta ph-värdet i jorden, trots att jag höll om honom i förrgår då han grät över sitt brustna lilla pojkhjärta.
undrar hur sjutton jag ska veta vad för jordsort det är (brunjord eller podsol?) och önskar grannkarln skulle spatsera in och fråga vad jag gör och om jag vill ha hjälp och ifall jag kanske vill ha lite kaffe efteråt? men han vill väl inte dricka kaffe och jag har en av nio helvetesjävlapissläxor att göra när jag ju egentligen bara vill gråta under täcket och hålla sara i handen

att tampas med tonårshjärtat & pms och känna sig misslyckad misslyckad misslyckad. ta mig utanför mig själv

det som vore allra bäst: oändligt regn utanför, lost in translation på repeat, mina tår som sticker ut från ett alldeles lagom svalt lakan i ett alldeles lagom svalt sovrum. allt i lilablå toner och kanske bredvid en karl så att jag kan ha ögonfransarna läpparna och nästippen mot någons där-axeln-möter-halsen-plats

teoretiskt sett är allt lysande, strålande, prima osv osv. ändå känns det bra i hjärtat med åtta mm regn på måndag. hum

utkast, april 25 2011: vill ha någon som kan etablera sig i mitt hjärta. men saris och sandy säger, tänk bara på dig själv, red ut, du är i dina viktigaste år. så tråkigt, tänker dramaqueenen i mig

och så livet: att jag, en sen lördagskväll, ligger i min säng och läser igenom en serie om två pojkar som blir kära - som jag läste för kanske tre år sedan - och dricker sodastreamad apelsinjuice

våren alternativt den meteorologiska sommaren är så mycket tankar och så mycket känna. kala väggar körsbärsblommor lugna vemodet grava ensamheten, att vara kärlekskrank. en del göra också. som att dricka corona i saras soffa, se på sex and the city första säsongen, stå på klippa över havet, stapla böcker på en pall i hörnet av rummet. lite grann nästan göra också. plinga på hos grannkarln och fråga om han vill dricka kvällskaffe. skriva något vettigt till mediatvåan

jag känner mig ensamen, skrev jag. jag röker vattenpipa, svarade du. jag är ensamen på det där viset när man gråter okontrollerat och föreställer sig familjemedlemmars avgrundsdjupa sorg när de hittar ens lik, tänkte jag men skrev inget tillbaka.

attraheras väl av ganska anspråkslösa saker: herrparfym, snälla ögon, trygga händer alt. armar, karlar som kör bil, skäggstubb.

bra bakissöndag: vaknar klockan sju på kollektivgolvet bredvid sara under en filt. tar en buss, köper kaffe och juice på pressbyrån. åker hem till saras soffa. ser på sex and the city säsong ett under två filtar ett täcke. äter chips och glass och m&ms. åker hemhem. gör tomatsoppa och avokadomacka. känner bara ro (och vågor av illamående)