tvåhundratjugofem
det som vore allra bäst: oändligt regn utanför, lost in translation på repeat, mina tår som sticker ut från ett alldeles lagom svalt lakan i ett alldeles lagom svalt sovrum. allt i lilablå toner och kanske bredvid en karl så att jag kan ha ögonfransarna läpparna och nästippen mot någons där-axeln-möter-halsen-plats
spår
Trackback