jag säger: du ler inte. sen ler du.

jag säger: när du ler. för mig är det som en liten uppståndelse.

jag lägger handen på mitt bröst och säger: när du ler... det känns. 

jag tänker: hans sneda leende hans sneda leende hans mungipa hans mungipa

men jag säger det inte. istället säger jag någonting om hans leende som jag inte längre minns. men kände mig väldigt nöjd med mina formuleringar.

spår i mina tarotkort. stannar upp för att lukta på en grapefrukt. ligger i soffan och läser donna tartt. det omättliga behovet att skapa. går på jazzspelning med jazzaren. jobbar alldeles för lite. undrar var glädjen befinner sig? en livsbejakande drift som jag inbillar mig enbart är sund. jazzaren säger, du förvånar mig alltid när du pratar, hur du uttrycker dig, dina ordval. det enda jag kan jämföra det med är när någon spelar, improviserar, och det tar en oväntad vändning. någonting originellt som förvånar en och man blir glad. vad fina saker vi har att säga varandra, säger jag. han springer till tåget och jag går på hemköp, drickyoghurt croissant ruccola, är mindre självmedveten nu, hämtar ut ett par gråa new balance. solen tittar till mig och jag skriver till jazzaren, hmm blir glad av att hänga med dig. han skriver, blir också väldigt glad.

boats ekar i bröstet som 2010. idag farväl till karin i ett halvår, wien. också det ekar. och visst hade jag det fint med simon (han får ett eget namn nu) när vi spelade yucca med jesper på tap room igår. och visst blir det pirrigt med livejazz i jazzarens sällskap på rex imorgon. men idag. idag en tår på nytvättat örngott

simon och jag arga på varandra på tröls. efter en god stund lite förståelse. går till rex. kanske lägger jag handen på hans lår, kanske lägger han handen på mitt. allt känns annorlunda. han lär mig biljard, jag vinner nästan. går hem hit, han knullar mig lite för hårt. på morgonen vaknar vi i gropen. han är ljuvlig. han är tillbaka. jag har ett blåmärke på armen bredvid lurtatueringen.

mot hans preussiskt blåa underlakan orange hud. mitt ben hans ben hans mörka könshår. kropp och hud och blått. sedan: filtergult badrumsljus dimmig duschkur ånga. min rygg mot kakelväggen och hans blöta hud mot min. hans hand på min höft. hans andra hand på väggen bredvid mitt huvud. sedan: hans fingrar i mig. bakfylla. jag duschar iskallt, det svartnar för ögonen. jag kollapsar på badrumsgolvet. andas. han säger, du är likblek.  snart tillbaka till duschen och han fryser. hett vatten igen. han tvålar in händerna, tvålar in mig med händerna. han schamponerar sitt hår. jag lägger armen om hans hals och kysser honom. på handen får jag schampo. vi ser på varandra länge. hånglar, trycker nästipp mot nästipp. kan inte låta bli stryka honom över kinden, i mungipan, ta i örsnibben, hålla i nacken. han ler lite och jag med. längre ser vi på varann. han ler stort, jag med. den vänstra mungipan är sned. ett snett leende. det är överväldigande.

jag säger: jag tycker det är så härligt att ligga med dig. du känns väldigt närvarande.

han säger: ja. paus. du gör mig väldigt kåt. det är något... kemin mellan oss. den är... han funderar en god stund. jag undrar om han ska fortsätta överhuvudtaget. han säger: vild. den bara drar mig med sig.

jag skrattar, säger: den lever sitt eget liv.

jag säger: vi har så mycket att prata om. det tar inte slut. sånt är så viktigt. men också... kan vi vara helt tysta med varann. vi behöver inte prata. det är också så viktigt. att kunna vara bekväma utan att alltid prata.

jag säger: jag känner mig väldigt bekväm med dig.

han säger: ja! han funderar en stund till. på min axel ligger han och under min haka är hans huvud och med min hand stryker jag honom över pannan.

han säger: du har en sån självsäkerhet. det är inte så vanligt - eller... det är inte så vanligt. jag tycker verkligen om det. jag känner mig trygg med dig.

äter en toast. i huvudet: öppnar porten och där sitter han, på halvtrappen bredvid sin resväska och cymbalerna. han reser sig genast och utan att släppa mig med blicken, nästan omedvetet, slänger han den halvrökta cigaretten i en vattenpöl. gud vad fint att se dig, säger han, och när dessa ord yttras hakar något tag i hjärtat och drar det tillbaka till 2016. den lågmälda lugna rösten och stockholmskan. känner: nu är han här!

i mitt rum hittar jag gömda låtsasrubiner lämnade av gustav sen han var här när jag grät. simon bryr sig inte om att ses men säger att han gör det. simon bryr sig inte om ifall jag blir ledsen men säger att han gör det. ändå skickar jag music for people in trouble till honom på chatten. ligger på mitt golv. varför känns allt såhär. 

på azalee med jazzaren. undviker att se honom i ögonen för det är lite överväldigande. sedan: kan inte sluta titta på hans hand som vilar framför mig på bordet. han pratar om musik och jag börjar hela tiden skratta för att det känns så surrealistiskt att se på honom: en mytologisk figur ur mitt förflutna. sedan: whiskey mittemot varandra på min säng. exakt som förr gravitation. till slut lägger jag pannan mot hans knä. han lägger en hand på mitt huvud. sedan: girighet försenad två år: min hand om hans hals min hand i hans händer ovanför hans huvud min tunga i hans mun. sedan: gula camel på innergården. han sitter på sitsen jag sitter som alltid på bordet. jag känner en väldigt stark attraktion till dig, säger jag, men det är något utöver det. någonting kraftfullt. han säger, mm... när jag är med dig vill jag bara hålla om dig, han skrattar, och jag vill ta i ditt hår. han lägger huvudet mot mitt lår. sedan: i badkaret sover jag i hans famn. vi vaknar, tappar upp nytt varmvatten. igen och igen. ibland vänder jag mig om och vi ser på varann. jag vill skratta och gråta. 7:39 går vi upp ur badet. jag fotar honom när han torkar sig med den turkosa handduken. sedan: han är i mig äntligen.

 

äntligen.

 

utanför en blek morgonhimmel.

 

vi sover närmst. nästipp kind. hand hand. mjuk mage krökt rygg. han snarkar i mitt öra. jag vaknar och kan inte inte se på hans överläpp. rör vid den. när han öppnar ögonen är de bruna fastän hans hår är ljust. och så de ledsna ögonbrynen. han går och kommer tillbaka igen för sina cymbaler.

 

jag är så glad att se honom igen.