alltså jag undrar vad man ska tänka om livet. ska man tänka storslaget? det tror jag inte man behöver. jag gillar ju vardag å små härliga saker... men skulle det vara fyra gånger så bra om jag bodde nån annanstans å gjorde något annat? hur ska man veta om man är för feg eller om det inte alls skulle vara fyra gånger så bra? vill inte vara utan gabbe. jag älskar ju honom. men hur vet man ifall man klarar sig utan någon om man inte testar? såna läskiga tankar kväver jag med downton abbey, grey's anatomy, buffy the vampire slayer, lost, mat & kurslitteratur.