åka hem från emmaboda i pojkvänsopel och med tre goda vänner i baksätet. lyssna på det överexponerade gömstället med öron som är unga på nytt (eller bara tillbaka till gamla världen-är-en-rubiks-kub-som-man-bara-kan-befinna-sig-i-och-stilla-ställa-sig-frågande-till-men-aldrig-kategorisera-korrekt-tänket dvs "filosofiska" fokuserade tänket, som jag inte har så mycket tid till eller känslor över för i dessa dar. men när man åker 2,5 timmar i bil med en pojkvän, tre goda tysta vänner och en mulen himmel, med ögon, öron, tunga, fötter, mage, knän, rygg som är festivaltrötta in till benmärgen har man väl tid att tänka "filosofiska" fokuserade tänket igen). kanske hade det kunnat vara likadant nu när jag tar mina första sommarlovsdagar efter slit i form av 2 festivalveckor och 5 jobbveckor, förutom att det nu finns dator, smartphonens sociala medier, frekvent telefonkommunikation med arbetande pojkvän, som alla stör "filosofiska" fokuserade tänket så att det enda som där finns kvar är små strimmor av tankar som kunde blivit insikter, texter eller tavlor, och så självklart de olustiga, formlösa känslorna av svårmodets nostalgi när en morgonkylig, fuktig vindpust blåser upp i mitt ansikte då jag stänger sovrumsfönstret. och det är samma sorts vindpust jag kände stockholmssommaren 2010 när jag hade känsloexplosionsromansen som slutade dåligt på alla sätt, samt alla mina känsligaste seglingsmornar på båten. sådana element som stormar upp halvt bortglömda storslagna känslor i mig är den starkaste förminnelsen av insiktsfulla, bearbetande, klipska tänket som i kombination med många lediga timmar gav upphov till mitt livs största kärlek: skapandet. finns inget jag saknar, eller någonsin har saknat, mer. det längsta jag kommer nu för tiden är ett sådant här tillfälle då jag lägger upp fötterna på skrivbordet och ersätter mitt försummade dagboksskrivande med blogginlägg som är så långa att jag själv inte orkar läsa dom, eller ett tiotal skisser med linjer som har spår av känsla, men som aldrig blir något större än så.

*grabben drar härifrån en lördagskväll för att bowla med de andra skejtarna och jag blir så besviken att jag måste gå in i tvättstugan och bolla ihop strumppar för att slippa se honom i ögonen och börja snyfta
*första dagen sista veckan på jobbet och när jag kommer hem återstår klippa egna gräsmattan innan familjen kommer hem på kvällen. traskar ut i löparskorna, mjukisbyxor, mammas fleece. bränner benen tre gånger på samma brännässla och lyssnar på institutet.
*familjen kommer hem och som vanligt ser mamma bara de smutsiga typ två sakerna och hakar upp sig på det i 25 minuter istället för att se resten av huset som jag skurat och som är pretty much asarent. vardagsskoj. ännu en gång traskar jag ut extra snygg i pojkvänsnewsoultshirt och med hakan prydd av le grand finne för att slänga sopor. trask trask
*har nu ätit hamburgare och ska prata med pojkvän som befinner sig i u-fucking-meå (det ville sig visst inte riktigt) hela veckan och ska prata om hur mycket vi saknar varandras hud, nacke, blick, händer etc till en tredjedels påse ostbågar. ujuj vad jag skulle byta det mot få sova ej gabbelös första natten på två veckor

bright eyes sjunger, does he kiss your eyelids in the morning? och stolt svarar jag ja. får rökelse av alexander i tidig artonårspresent, grabben frågar om jag gillar rökelse, jag säger, jovisst, vadå, gör du? han säger, ja, om det är någon god. men jag gillade denna. ska vi bada ikväll eller?
sen att ha sex på köksbordet och inte längre störas av hans snarkningar och laga mat i underkläder, tafsa när man är på maxi, duscha ihop och somna nästipp mot nästipp.

*har knegat i två långa veckor nu. det är tungt men även härligt lunkande lugnande rytmiskt. har många kaffepauser och får lyssna på p3 ca så mycket jag vill. ser dock ut som en flata/bonde när jag traskar omkring i skitfula s k hantverkarshorts (dvs de med arton tusen fickor och fickor i fickorna och öglor och gud vet vad) som går till knäna och är enorma, keps med "svensk biogas" tryckt över skärmen, snus under läppen och hörselkåpor. men det har väl också sin charm. förutom kanske när jag kör stora gräsklipparen och p3 spelar country. då går det lite för långt.

*är officiell flickvän. det är också härligt. det betyder att man får se mycket film under regniga dagarna, dessutom ihopbollad mot bringan av en man. kanske inte en så manlig bringa, men ändock bringan av en man. även betyder det att man får hemhjälp under de tre veckorna familjen åker å seglar from onsdag, då jag annars skulle vara tvungen att laga mat (inkl göra matlåda), städa, klippa gräs, tvätta etc själv. visserligen är jag inte så säker på att grabben är särskilt bra på nån av de sakerna. men skjutsa mig till maxi kan han ju iallafall. och ta lite hand om saker och ting. och så är han ju här när jag åker från jobbet och när jag kommer hem från jobbet. lite som en hemmafru. och det tackar jag ju inte nej till.