uppnått under skidveckan:
1) två blåmärken
2) slutet på livskrisen
3) gigantiskt megabråk med pappa
4) fastare rumpa (förhoppningsvis)
5) fem drömmar om den ena karln, fyra om den andra och en om harry potter (varav åtta ångestdrömmar)

kill bill, chokladpudding, manshat.

golvet är så himla stökigt och åker till sälen om en vecka och han ringer mitt i alltihop mitt på dagen och jag får så ont i magen när jag läser hans namn på displayen. jesper håller mig i handen och jag röker en cigarett för säkerhets skull, så hjärtat inte stannar.

ibland har jag klädkris (som nu). ibland har jag livskris. ibland har jag kärlekskris (för det mesta). ibland har jag existentiell kris och ibland har jag oliverkris (vilket tyvärr är så omfattande att det kräver en egen kris-kategori).

igår: drack öl i en badtunna och blev biten i ansiktet av en hund. idag: identitets- och/eller livskris

plågar hjärtat med ledsenmusik under fredagsnatten. ser på new moon, äter apelsin och dricker kaffe. vågar inte gråta ut, för lillebror sitter bredvid.

och hjärtat säger, vänta lite, han kanske är i full färd att spela in sången till din låt så att han sedan kan maila den tillsammans med ett förlåt. men hjärnan säger, nej, tyst, dumma hjärta.
så istället lyssnar jag på rain smell och departure och ritar i blocket med fötterna uppe på skrivbordet.

tar fram tvåtusentiodagboken för att minnas en dag i maj till svenskanovellskrivning om ett minne kopplat till en låt.

ogillar tjuriga postgubbar: ringer på, jag öppnar med håret fult bortskrapat från ansiktet med små hårspännen. han ställer ner en låda på golvet och jag säger, en låda, vad konstigt. inte konstigt alls, säger han och blänger lite på mig, räcker fram någon apparat och säger att jag ska skriva på. jag får prestationsångest när signaturen mest blir till krokiga streck och säger, hehe, fint. utan att titta på det säger han, det vart jättebra. sedan går han ut och smäller igen dörren. jag tittar lite förbryllat på mystiska lådan.

promenerar i första vårregnet. lyssnar på moddi och håller hårt i genomskinliga paraplyet. blir blöt om knäna men fnissar ändå åt bilförarnas bittra ansikten och går raskt.

lyssnar på the xx och ser på himlen genom bilrutan, funderar över att alla delar samma stjärnor och för första gången känner jag det. börjar gråta för att alla är så nära men ändå långt bort, så lillebror får hålla mig i handen.

läser erlend loe, charlotte brontë och murakami, handlar skosnören och mat, dricker björnbärssmoothie, känner systerligt manshat, hoppas på vårregn.

ska aldrig mer kolla på en blogg i mitt liv, någonsin. man får bara hemska överraskningar. städar till christina aguilera och försöker tänka att det inte spelar någon roll vad han gör och med vem. det hjälper inte ett dugg.

tänker att jag borde skriva ett mail till stockholm. eller ett meddelande till göteborg. eller kanske ett sms till andra sidan stan. men inser att hjärtat och tankarna kan vila tills imorgon, och att det bästa nog bara är att äta gröt och se på tvserier.