trettiotre

jag låtsas sova men är vaken när du smyger in. känslan av att jag inte borde vara här. för sista gången på nära håll står vi som frusna mot varandra.

trettiotvå

plötsligt faller regnet i stora floder från himmelen, och vi ler, tassar ut på verandan i för lite kläder. kurar ihop oss och tänder varsin cigarett. din hand är varm mot min kalla fot och jag betraktar dig tyst, undrar om vi är lika utmattade.

trettioen

fint: 1) äter vattenmelon 2) köpte kents nya 3) lånade on the road och everything is illuminated 4) ska spendera en långhelg vid havet med n.

trettio

om man tror att man är kär, antar jag att man får bekräftelse, när man ska bädda sängen med nya lakan efter en långhelg bestående av sena nätter, höftben, läppar och cigaretter, och när det då är alldeles förskräckligt jobbigt eftersom allt doftar som den där varma huden man bara vill ha tätt intill, helst med detsamma, och när man egentligen kanske inte vill tvätta lakanen trots att det är chokladfläckar på dem och trots att man kanske haft dem någon vecka för länge, bara för att den där doften påminner om någon som är så himla, himla fin att man knappt får nog.

tjugonio

knyter av mig kängorna, som varit alldeles för varma i tjugogradersluften. möts av en bekymrande tom säng, släpper de båda tygpåsarna. vet inte alls var jag ska göra av mig själv. tar av mig kläderna, ser mig i spegeln. ett blåmärke på höftbenet och mörka ringar under ögonen.
tröttheten sätter sig i halsen, under hälarna, i ögonfransarna. hatar att klockan bara är halv sex, för tidigt för att gå och lägga sig. hatar att mina kuddar doftar som honom.

tjugoåtta

att vänta nio timmar: sortera flickrfavoriter, prata om hästar med lillasyster, redigera foton, stämma en gitarr, läsa några kapitel i catcher in the rye, raka benen, röka i lånetröja, micra morgonkaffe, rita streck i moleskinen, låtsaspromenera i snedtaket.

tjugosju

igår kväll: självfunderingar och rannsakning av jaget.

tjugosex

sitter ihopkurad i en busskur. att: vänta fyrtiotre minuter. har den stora koftan draperad över axlarna, knäna. sommarnatt, och det ser ut exakt som förra året. the smallest part of me is an echoing cavern, ready to be filled with the light of your lantern. röker min sista cigarett långsamt, funderar över varför man känner sig så jävla tom när det är natt och man är ensam.

tjugofem

note to self: never allow someone to be your priority while allowing yourself to be their option.

tjugotre

klockan är runt fem på morgonen. vi ligger i soffan under världens lenaste duntäcke, dricker kaffe med jättemycket mjölk eftersom han inte visste hur man använde kaffebryggaren och hade i alldeles för mycket pulver. jag har bara på mig trosor och ett linne, hans händer är varma mot min svala hud. begraver ansiktet mot hans hals och är trygg. vi och amanda och tre till som jag inte minns namnen på, sjunger med till känn en doft av kärleken och jag fingrar på min favoritlock bakom hans öra, trivs.

tjugotvå

det är så sjukt jävla värdelöst att bo hemma. exploderar snart.

tjugo

skrev just ett avskedsbrev i min moleskine, till världensbästa so-lärarinna. proppfyllt med fina ord. hoppas hon gråter lite över det och förstår hur mycket hon är.

arton

är hemma nu. mår så bra. det regnar och jag läser små fina texter och ser på foton. ska snart ut och röka men hittar inte min mysigaste skjorta bara... längtar hemskt mycket tillbaka till barcelonas ghfdhkghvackra gränder med de små små romantiska balkongerna med blommiga plagg hängandes över gjutjärnsräckena, nätterna nere vid hamnen då vi bara satt i sanden, drack öl och myste. det var bara hundra miljoner gånger bättre än jag ens kunde föreställa mig. har ätit brieostbaguetter nere vid vattnet, åkt tunnelbana minst tusen gånger och överkonsumerat cigaretter.

sjutton

vill bara dricka vin, röka och lyssna på crystal castles i en pool, ha trassligt hår och utsmetat smink, med alla vänner. imorgon går jag upp klockan tre, tar ett plan till barcelona med klassen. ser fram emot att äta färsk frukt, kedjeröka och bara gå omkring i slappa linnen och få saltvattensrufsigt hår. hmhm.

femton

idag är jag bara så glad. känns som att det glittrar runt mig. har pussats i en solig park, ätit äcklig pistagenougat och köpt ett objektiv till min alldeles övergivna kamera. nu har jag diskat jättemycket (tycker om att diska) och ska duscha och sedan bara sova jättejättedjupt. är alldeles fnissig.

RSS 2.0