sitter ihopkurad i en busskur. att: vänta fyrtiotre minuter. har den stora koftan draperad över axlarna, knäna. sommarnatt, och det ser ut exakt som förra året. the smallest part of me is an echoing cavern, ready to be filled with the light of your lantern. röker min sista cigarett långsamt, funderar över varför man känner sig så jävla tom när det är natt och man är ensam.