läser gamla inlägg här å gråter för tål ju inte the past, vet. men så ringer grabben å jag måste snyta mig ordentligt innan jag svarar men så hinner han sluta ringa så får säga att jag inte hann svara pga var å kissade. men så känns allt 80% bättre för han låter glad å drar kul skämt å är i bilen hit

gråter bort den djävulsdyra nattkrämen

kläder tar upp mina tankar å allt. bra att tänka på när man ej kan sova (med mar/drömmar om shopping som enda biverkan) eller när man är själv hemma å ej kan sitta still. så sätter man sig vid datorn för en kort klädpaus så man kan sätta på rätt spellista. å så kommer the secret life of daydreams från stolthet & fördom på och man ba: :( blir en ledsenboll i magen. varför ska det vara SÅ JÄVLIGT med föräldarna. när pappa dodge-ar mammas hejpuss å flyttar ner till bäddsoffan för att inte sova i deras gamla sovrum. å så fort jag tar en klädpaus å gabbe inte är här för att tjafsa med mig så ba BOOM hjärtat vill ha *riktig* uppmärksamhet. vill ha en riktig paus. inte en klädpaus bara. en riktig sån när nån kan klappa en på håret för man är ledsen utan att typ sucka å tycka det är skitjobbigt att man är ledsen hela tiden. men MITT BASBEVIS PÅ TILLIT OCH KÄRLEK OCH LOJALITET BRYTS JU UPP! JAG SKA FÅ ETT NYTT HEM! MAMMA SKA BLI ENSAM! LÅT MIG VA LEDSEN! fanskap