ogillar tjuriga postgubbar: ringer på, jag öppnar med håret fult bortskrapat från ansiktet med små hårspännen. han ställer ner en låda på golvet och jag säger, en låda, vad konstigt. inte konstigt alls, säger han och blänger lite på mig, räcker fram någon apparat och säger att jag ska skriva på. jag får prestationsångest när signaturen mest blir till krokiga streck och säger, hehe, fint. utan att titta på det säger han, det vart jättebra. sedan går han ut och smäller igen dörren. jag tittar lite förbryllat på mystiska lådan.