äter en toast. i huvudet: öppnar porten och där sitter han, på halvtrappen bredvid sin resväska och cymbalerna. han reser sig genast och utan att släppa mig med blicken, nästan omedvetet, slänger han den halvrökta cigaretten i en vattenpöl. gud vad fint att se dig, säger han, och när dessa ord yttras hakar något tag i hjärtat och drar det tillbaka till 2016. den lågmälda lugna rösten och stockholmskan. känner: nu är han här!