stillheten när man vaknar utan sällskap i en stuga på en udde i havet. när allt ljus är blåtonat eftersom det är höst. ögonen kisar, håret är utspritt och hänger över kanten på sängen, lakanen är mjuka och under sängen ligger en tjock bok. vänstra skuldran kliar lite, lungorna värker i sin återhämtning. förutom vågornas kluckande är det knäpptyst och ensamheten är oändlig.