när man promenerar omkring på kvällen och man vet att det verkligen är höst för att det luktar på det viset och känns i skelettet och i de trötta knäna och de kalla fingrarna. när det blåser tag i kappan och man lyssnar på låtar från förra hösten och förrförra hösten och hösten innan det, för att man vet att man blir sårbar då och det väl är det hösten går ut på.