trehundratrettiofyra

dansar till crystal castles och så kommer gitarristens bästa vän förbi. jag drar honom till mig för att dansa, men han slingrar sig loss, säger, "han kommer bli så arg om vi dansar ihop" och jag säger att det kommer han absolut inte, och jag tänker, för han har undvikit mig hela kvällen. så drar tag i honom igen och dansar, men han släpar mig därifrån och säger att vi ska hitta honom. jag stretar emot och säger, nej, han vill inte ha mig, men han fortsätter dra tills vi kommer till köket och där står gitarristen och han ser oss och kommer fram och jag tar på hans arm men han går förbi. så då står vi där. jag och erik. och han tittar lite på mig och mitt lilla tonårshjärta ligger väl söndersmulat på golvet för han tar på min axel och ser allmänt sympatisk ut

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0