trehundrafyrtiotvå

ligger i sängen och snusar, räknar på moment och krafter och acceleration. så kommer pappa in och sätter sig på sängen, säger, farmor ska dö. och så börjar han gråta. och jag håller om honom och han sniffar och snyftar i mitt hår som luktar rök. och han säger så många ord och jag har ingenting att säga, för han pratar ju om en person jag inte känner. men fäller en tår för hans skull och håller ordentligt i hans händer så han kan veta att jag finns där för hans mamma ju ska dö. snurrisnurr i huvudet

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0