för tillfället befinner jag mig alltid i ett av två tillstånd, nämligen a) halvsovandes frånvarande dagdrömmandes ögonlockstyngd, eller b) hysteriskt fnissig utan självkontroll. som man kanske förstår är ingen av dessa sinnesstämningar ideala då jag spenderar betydande mängder tid med, alternativt omkring bandet och gitarristen och skejtarna i allmänhet. jag anar att dessa humör är direkta konsekvenser av min oförmåga att lägga band på mig själv och sluta se på grey's anatomy samt mitt ohejdbara begär efter nattmackor. är inte ens uppe sent. bara att jag inte går och lägger mig nio. är som en tant nu. hejdå livet