tvåhundrasextionio

och alla människor i imperfekt: att de var något som faktiskt hände. platta bilder och det är svårt att känna efter. håller handen mot bröstkorgen, men det känns inte mer för det; hjärtat slår i vanlig takt. men jag vet ju att det är nåt kvar där inne

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0