något så filmiskt som att sitta på en brygga vid ån, och sedan plötsligt vara mitt i en regn- och åskstorm. att springa över ängen till en lekplats för skydd. hångla under taket vid rutschbanan, blöt inpå skinnet och med rinnande mascara så man ser ut som alice glass nästan. ge upp och promenera hem till honom med droppande lugg och konstant sekunderlångt blixtrande. sedan sängen i festivaltshirten och spetstrosorna, med fingrar mellan fingrarna, nästipp mot nästippen och handflata mot ländryggen