äter mollipect och entrecôte, ser på x-men och promenerar omkring i slaskiga grannskapet med anorakluvan på. står och blickar ut över frusna sjön, undrar vagt om jag ser lustig ut, kanske skum, med luvan och allt. så snyter jag mig i rosa pappernäsdukar och lyssnar på jazz, ler för mig själv åt de som eventuellt tycker jag är obehaglig. är förkylningsdarrig, varför man nu blir det, och fruktansvärt sällskapssjuk. längtar så efter gitarristen i gosiga ljusgrå hoodtröjan, varför kan jag inte bara få luta mig mot det bröstet. drar ut på att leta fram mina vattenfärger och undrar var kreativiteten jämt tar vägen