har min första mensfria dag på visserligen bara nio dagar men det sög kuk så ändå!! LYCKAN och vi kan ha sex när vi vill, inge mer "har du mens då" "njaa alltså lite är det ju men typ inte" "jaha men så du har mens alltså" "neej eller alltså jaaoo fast vi kan ju ha sex ändå, snälla" "jo men låt gå då" och dylika diskussioner. TRODDE JAG. tills jag gick på toajäveln och det allt kom lite blod på toapappret. och sen en hel del. efter en HEL DAG och min stora lättnad!!! krasch boom i kras. börjar genast gråta. jag kommer aldrig mer få min fitta slickad!!! tänker jag i min misär. lika bra att gå och lägga sig, så plockar med tandborsten och snytpapper upp för att göra mig redo för grina/somna-proceduren. kan inte bara grabben komma hit då. varför är detta min första ensamma natt på så många månader. jävla kärleksliv. kan lika gärna begrava mig under en filt för kommer ändå få leva kärlekslöst deprimerad och i påtvingat menscelibat resten av mitt liv (min p-stavstid som varar max 3 år men ändå). lol