jag lyssnar på arg musik för att känna mig modig. solen; förlorare. nerför st. larsgatan, nerför st. larsgatan.

svänga vänster mot systemet där fotoaffären ligger bredvid. och jag gömmer mig bakom svarta solglasögon med senilsnöre.

 

och han sitter där. på stenbänk. stenbänken. och jag ler och lägger undan musik och han kommer fram och jag minns inte om vi kramades?

jag tror nog det.

 

vi går in i fotoaffär och jag lämnar in film och skojar med den i kassan för det är ju häftigt att fota analogt och jag vill ju visa att jag är stammis så han bakom ska tycka jag är häftig. han med den gulliga näsan.

 

vi går hemåt och vi pratar om spindlar, jag tror jag verkar lugn. och min arm dinglar och hans arm dinglar och det känns som hans hand vill nära.

och vi går in i trappuppgång 3A och klickar ner hissen och jag andas ytligt för han blir så nära. där i hissen. där har vi varit nära. men inte nu.

 

vi kommer in och vad ska jag göra nu ska vi bara ligga? men han säger bestämt, har du nåt kaffe. ja gu ja va ja är sugen på kaffe, säger jag, och inser att det blir min fjärde kopp idag men vilken lättnad.

 

och vi sitter mittemot och han dricker ut vita koppen med blommor och säger den är fin, jag dricker ur den vanliga. och han pratar lite om skottlandtiden och vad pratar jag om jag minns inte? svarta kläder och oscarselfien. säkert något intressant också. väl?

 

och han visar lugnande konstnärsvideo på dattan i soffan och sen lägger han handflatan mot min rygg och jag är uppslukad av videon. men så är mitt knä mot hans knä och videon är en timme och ibland lägger jag ansiktet mot hans hals och ibland tittar jag. och jag har kanske mina ben över hans?

 

och så hånglar vi i soffan och vi ligger ner och han får ont i nacken och han säger, vi går till sängen. och båda dricker vatten först. i halvsmyg. man kan bli torr i munnen. det kan smaka illa. han smakar gott. och luktar gott. och känns gott med gullenäsa och skäggstubben som inte sticks.

 

och vi är i mina nya lakan från erikshjälpen, som vi har varit i förut, och det är härligt och hetsigt och försiktigt, ibland trevande, vi lär oss fortfarande varandra.

 

och jag är överst och han kommer och vi duschar och han masserar min hårbotten när jag har huvudet under vattenströmmen och jag säger, du kanske får hybris nu men du är hundra procent bra på att gosa. och han hoppades på något annat tycker jag mig märka. men jag har haft fel förut. så säger jag, jag ska pussa dig här, du måste va still, och rör vid platsen mellan näsan och läppen, och han blundar och är still och jag pussar honom där och han ser så milt förtjust ut att det värker i mitt hjärta. och hjärtat säger, DEN HÄR PERSONEN!!!

 

och vi är i lakanen lite till och sen ska jag laga mat men han vill inte ha för han ska hem sen för jag ska upp tidigt och jobba. och jag kokar ägg och färskpotatis och tärnar tomat och silar stora vita bönor och han kilar mellan heart of darkness i soffan och mig i köket. och jag säger att jag gärna vill se sex and the city, och han säger, det kan vi väl. jag har aldrig sett det.

 

så jag tar ner ny blommig skål och blandar ihop med röd pesto och vi delar på en rekorderlig och ser sex and the city och han skrattar åt det roliga och säger att den mycket tjusiga mannen är mycket tjusig och jag inser att han är en ny sort som fattar grejen. och han har på sig kalsonger och hans manchesterskjorta är uppknäppt hela vägen och han är så himla hårig och det är något annorlunda och det är han med gulliga näsan så allt är fint.

 

jag frågar varför han är så bra på att bugga, han har gjort det förr bara, jag var inte så bra det var nedförsbacke och terräng och snabb låt, och han skrattar och säger ja, och vi får göra om det när det är mindre nedförsbacke och terräng, och jag säger, och en långsammare låt. och han säger ja.

 

och han skedar mig i den lilla lilla soffan, också från erikshjälpen, och vi ser på min bästa serie och han håller mig i handen och jag pussar ibland på hans haka och han pussar mig ibland på huvudet. och hjärtat säger, DEN HÄR PERSONEN!!!!

 

jag frågar om han har hånglat med nån med snus, och han säger ja, men mest när han själv haft snus. och så berättar han något. och så säger jag, jag frågade för jag är sugen på snus. och han säger, jaaa. kan jag få en snus. och jag säger, naturligtvis kan du få en snus. så tar vi varsin rapé xr och är så nöjda så.

 

och så ska han hem och frågar om jag kan ses i veckan så han kan sova här, och sen går han och glömmer busskortet och jag ringer och han svarar inte så jag tar på mig grå trenchcoat över bommulstshirten med rabbis på och vita birkenstocksen på fossingarna och promenixar tvåminuterspromenaden ner till resecentrum. och där är han. och jag ropar inte ”sievers!” för det blev inte så men jag önskar jag hade, men jag tror jag ropade ”hörru!”.

 

och han säger, vad snällt att du kom med det, så kysser han mig. vill du vänta med mig på bussen, säger han, och jag vill så gärna men jag nickar nog bara. 

 

och det är fjorton minuter som vi har och han har en arm om mig nånstans, kanske runt axeln, och jag har armen runt hans midja och stryker vid byxlinningen och det är mjukt. och vi pratar om quiz, han är tredje bäst, och jag med tror jag, säger jag, och han säger att vi ska quizza med hans två vänner. som är ett par inser jag nu? om jag minns rätt vilka personer vi pratade om. hmmm. nu säger hjärnan till mig att jag får GE mig men hjärtat slår och slår. och magen känns som den har en stjärna i sig.

 

och bussen kommer och han ska på men han kysser mig först och jag älskar att han är fysisk bland folk trots att vi ju bara ligger. det är ju det som är sagt. det var ju jag som ville vara tydlig med det. och nu säger hjärtat, DEN HÄR PERSONEN. 

 

och jag är så orolig att jag ska bli kär. i han med gulliga näsan. och gulliga tänderna. spetsiga.