trettiosju

jag stryker mina fingrar mot hans nästipp och han blundar och sänker huvudet, rynkar pannan. har nog aldrig varit bra på att läsa människor men i varje veck & vrå av hans ansikte är skrivet allt han vill göra och inte gör. blodet kokar och jag hoppas han ska göra allt imorrn.

spår

lämna ett spår:

namn:
att återvända

e-postadress:

eget tillhåll:

spår:

Trackback
RSS 2.0