ur doften av mitt hårvax återföds en osäkerhet, en rädsla. eller nej. ur ljudet av hans telefon. grattis! du har en ny matchning. mitt hår är platt och halt utan hårvaxet. nu är det strävt och luktar kryddigt. jag går till köket. en överslagshandling: jag kokar en kopp kaffe. han vill inte ha. jag börjar diska men det vill visst inte armarna, händerna. jaha. jesper kommer hem. behöver jag prata med honom? han säger inte så mycket. skönt. jag går till mitt rum och sätter mig i sängen och säger att han kanske borde gå. han tittar på mig. jag ska nog se fotbollen ändå, säger jag. inte för att jag bryr mig särskilt om fifa, utan för att jag bryr mig om ifall han scrollar genom foton och väljer ut potentiella ligg. förstås. han har inte swajpat sen jag kom hem från wien säger han. mina mungipor är redan krökta ner mot de gamla lakanen. naturligtvis gråter jag en skvätt, dubbelkräfta som jag är. han berättar att han tänker mycket på vad som hände med daniel. han vet förstås inte daniels namn. så vitt jag vet. jag blundar mot en kudde. han kysser mig och ska till båstad och det är skönt att få vara själv. jag tar en selfie med fönsterreflekterat solljus i håret och viker tvätt.