jag gråter och han gråter. sen säger han han ska gå, jag gråter så mycket att jag nästan svimmar. han går. jag hukar framför toan och spyr nästan. lägger mig i sängen. människor passerar förbi fönstret och varje gång tror jag att det är han. det är det inte. till slut öppnar jag fönstret för att kunna se vem som gör förbi. ligger och stirrar ut. plötsligt kommer en doft av cigarettrök och hans parfym. står han utanför och velar? jag går fram och sticker ut huvudet, tittar åt höger, sen vänster, sen höger igen. det är ingen där.