fjärde oktober, tåget hem från lund:

solstrålar silas genom moln & glittrar ystert i en sjö. & sentimentaliteten är påtaglig & bakfyllan lite & därför slår det an något extra i bröstkorgen.

första gången i lund & jag hittar till sara, domkyrkan, coop, systemet, ariman, humana, patisseriet. inte till det fiket med så fin bakgård där vi satt.

kommer nog aldrig glömma den första anblicken av honom där han satt skräddare på en stenbänk framför kyrkan, med permanentad lugg & lila under ögonen. "du ser frisk ut" sa han.

nu vilar eftermiddagssolen sitt gyllene sken mot min kind. det värker i bröstet men det ska bli skönt att komma hem.

läser om hugo rask och ester nilsson och undrar hur mycket det var så med kärleken, den i lund. ibland mer än jag trodde ibland mindre (bara det faktum att de flesta inlägg om honom här ligger under kategorin hjärtebekymmer kanske ger en en ledtråd. å andra sidan låg jag ju med hans bästa vän.)

han ligger med nån & jag väntar på att vi ska skypea

kan bara tänka på när vi gick hem till mig en het torsdagsförmiddag och höll varandra i hand hela vägen

bästa vännen är med honom & inte jag. i duschen hetvatten & rödvin. ärret under knät, blåmärket bredvid, tåringen, hallonrött nagellack. ensamen/klasspanet är tjugonio!/potatismos & sex and the city & berger gör slut på en post-it & jag chattar med abbe från jönköping & allt är flippat och samtidigt så jävla händelselöst & tråkigt

*ringer till exet "du ligger med min vän å ja skulle ligga med din vän" den konversationen. han är så otrevlig och han säger att han är neutral och vi lägger på och jag fulgrinar i en laxrosa kudde

 

*och hans vän var här inatt och bet mig för hårt och tog i mig för hårt och jag sa, du är för hårdhänt, och han klev av sängen och fick ångest och skulle gå hem och jag sa, lägg dig här, vi kan sova bara, och klappade på honom och han la sig en stund och sen reste sig och hade ångest och det gick om igen och om igen tills han gick hem

 

*och jag smsade och frågade om han ville dricka kaffe och prata om det och hade noll förväntningar på ett svar och hade rätt

 

*tänker på den i malmö varje dag och saknar saknar

1) "vahetere" "hjärtat"

 

2) skrubbsår på ryggraden från sex på vindsgolvet med hans bästa vän

 

3) morgonen efter & jag berättar

 

4) på en gräsplätt å jag gråter svartsmink nerför kinderna, snyter mig i ett löv

 

5) bergochdalbanan och saknar och väntar

han är på Årets Fest™ och jag ser mystories och han berättar att han har krökat bort sina skor och jag har grav FOMO och krasst sagt GÖR DET BARA SÅ ONT I HJÄRTAT!

men jag inser att alla alternativ är dåliga alternativ. åka ner dit åka upp hit åka ner dit åka upp hit. ses sällan. sakna å sen bli kär. 

 

eller: inte åka upp inte åka ner inte åka upp inte åka ner. sakna å bygga luftslott å sen bli kär ändå.

 

måste hösten bli dina händer är fulla av blommor i lakanen och gråta

jag har handlat krukrosor och rört ihop allt. den med gulliga näsan visade sig inte alls va en sån som bara pratar och inte lyssnar. så tänkte jag, han är åtminstone en sån som inte diskar. och sen var det allt han gjorde. bara diskade allt. 

 

så jag pratade med honom och sa, jag har tänkt att jag inte vill ha dig. men nu har jag förstått att du är en sån som diskar. vad ska vi göra? och han sa, jag ska åka till malmö i en vecka. jag ska se om jag saknar dig. och jag sa okej.

 

och sen frågade jag om jag får hångla med hans vän. och han sa ja, men ligg inte med honom. så igår hade jag singstarfest och hånglade med hans vän. och så bestämde jag med en annan att vi ska ligga nån gång. och idag var båda här och vi upptäckte att jag har en takterass och där satt vi och båda var fysiska och jag ville inget jag vill ju bara att han med näsan ska vara i malmö och tänka på mig

alltså jag undrar vad man ska tänka om livet. ska man tänka storslaget? det tror jag inte man behöver. jag gillar ju vardag å små härliga saker... men skulle det vara fyra gånger så bra om jag bodde nån annanstans å gjorde något annat? hur ska man veta om man är för feg eller om det inte alls skulle vara fyra gånger så bra? vill inte vara utan gabbe. jag älskar ju honom. men hur vet man ifall man klarar sig utan någon om man inte testar? såna läskiga tankar kväver jag med downton abbey, grey's anatomy, buffy the vampire slayer, lost, mat & kurslitteratur.

gråter bort den djävulsdyra nattkrämen

kläder tar upp mina tankar å allt. bra att tänka på när man ej kan sova (med mar/drömmar om shopping som enda biverkan) eller när man är själv hemma å ej kan sitta still. så sätter man sig vid datorn för en kort klädpaus så man kan sätta på rätt spellista. å så kommer the secret life of daydreams från stolthet & fördom på och man ba: :( blir en ledsenboll i magen. varför ska det vara SÅ JÄVLIGT med föräldarna. när pappa dodge-ar mammas hejpuss å flyttar ner till bäddsoffan för att inte sova i deras gamla sovrum. å så fort jag tar en klädpaus å gabbe inte är här för att tjafsa med mig så ba BOOM hjärtat vill ha *riktig* uppmärksamhet. vill ha en riktig paus. inte en klädpaus bara. en riktig sån när nån kan klappa en på håret för man är ledsen utan att typ sucka å tycka det är skitjobbigt att man är ledsen hela tiden. men MITT BASBEVIS PÅ TILLIT OCH KÄRLEK OCH LOJALITET BRYTS JU UPP! JAG SKA FÅ ETT NYTT HEM! MAMMA SKA BLI ENSAM! LÅT MIG VA LEDSEN! fanskap

skäms och vill inte vara privat. vill bara ha clean skin och lösa mjuka kläder. VILL HA SOL VÄNNER TYSTNAD. munter tomhet. låt bara ansvaret glida av mig, ge mig ingen plikt att uttala mig, jag vill proppa tillbaka allt längst ner i magen och låta det ruttna där

tankehop i huvet och röda knogar och röda ögon pga den långa sömnbristen. orden som kladdar fast längst bak i skallen och som inte vill ta sig ut. allt är en röra

har sagt hejdå till grabben som far utomlands i en vecka. åker bussen hem och vill bara krypa ihop i en boll för det är så kallt, 15 minus eller dylikt. står i duschen och vill gråta pga pojkvänslös. funderar på om jag ska låta mig gråta fastän det är lite fjantigt och jag ju har massor att vara glad över, tex att jag har massa tid att rita denna veckan, och se mina favviserier och umgås med bästisarna. om jag borde välja att vara glad istället. sen tänker jag att jag kanske är lika ledsen som de flesta skulle vara i denna situationen, bara att det inte är så många som gråter utav denna mängden ledsenhet. jag kommer fram till att jag bara är väldigt gråtbenägen och bestämmer mig för att jag förtjänar att gråta lite trots allt.

tänk om jag nån gång lär mig att man ibland har dåliga dagar, och ibland bra. att det bara är så. att det inte behöver betyda att jag inte vill ha grabben eller att jag slutat vilja ha honom eller dylikt. allt känns toppen nu iallafall, men vet ju att jag om några dagar eller kanske nån vecka kommer läsa det här och ba "lol, tror hon, ja. (tydligen tänker jag om mig själv i tredje person?) bara för att det kändes bra den gången betyder det ju inte att det är bra". och frågan är ju vilken dag jag har rätt.

vi bråkar & tjatas & min jävla p-stavsmens tar aldrig slut så sex har vi knappt. du har dina moments då du pussar på mig överallt och säger du är så underbar du är det bästa jag vet. och visst är det härligt men inte just de orden för hundrade gången? behöver jag variation eller behöver jag ny man? visst älskar vi varann men hur länge måste man göra det då? han pratar om att flytta ihop och visst är det härligt men verkligen sen? vet inte knappt nu. kanske är det bristen på sex, på närheten som lämnar mig tunn och darrig som en lapp av hud bara. då jag måste vira mig omkring honom och pussa varenda vrå för han är det största och mörkrödaste i hjärtat på mig. relation på kärleksvis är något jag är dålig på och sällan kan identifiera. men visst klappar jag honom i nacken och tror jag knappt kan sova utan honom, trots tviveln som kommer som tidvatten.