han sa att jag hade övervattnat min krukväxt, den vars blad alltid slokar. då möglar rötterna och växten dör. jag tänker att samma sak kan hända med en relation. men: han säger att han inte har bråttom. jag vet att han inte kommer ligga med någon ikväll men ändå tänker jag på fka twigs. water me, please.

ur doften av mitt hårvax återföds en osäkerhet, en rädsla. eller nej. ur ljudet av hans telefon. grattis! du har en ny matchning. mitt hår är platt och halt utan hårvaxet. nu är det strävt och luktar kryddigt. jag går till köket. en överslagshandling: jag kokar en kopp kaffe. han vill inte ha. jag börjar diska men det vill visst inte armarna, händerna. jaha. jesper kommer hem. behöver jag prata med honom? han säger inte så mycket. skönt. jag går till mitt rum och sätter mig i sängen och säger att han kanske borde gå. han tittar på mig. jag ska nog se fotbollen ändå, säger jag. inte för att jag bryr mig särskilt om fifa, utan för att jag bryr mig om ifall han scrollar genom foton och väljer ut potentiella ligg. förstås. han har inte swajpat sen jag kom hem från wien säger han. mina mungipor är redan krökta ner mot de gamla lakanen. naturligtvis gråter jag en skvätt, dubbelkräfta som jag är. han berättar att han tänker mycket på vad som hände med daniel. han vet förstås inte daniels namn. så vitt jag vet. jag blundar mot en kudde. han kysser mig och ska till båstad och det är skönt att få vara själv. jag tar en selfie med fönsterreflekterat solljus i håret och viker tvätt.

träffar enbart den heta. typ bokstavligen. träffar honom nästan varje dag. träffar hans vänner när han jobbar. träffar inte jesper (han träffar förvisso inte mig heller), sara & karin är ute och far. träffar knappt ens mig själv. träffar knappast målningarna och oljefärgerna, än mindre min musik. 

tar till det mest klassiska grepp jag känner till: gråten över morgonkaffet.

måste snarare vara romantik än klassicism i och för sig

i solskenet börjar hjärtat värka igen. köper film av lennart på bergsgatan. han säger, ta väl hand om dig där ute i världen. jag skriver till pingiskillen att vi kanske kan dricka kaffe innan jag far till wien imorgon bitti. ångrar mig, han känner ju den jag är hjärtekrossad över. ser på rynkorna i min panna. ser på dammet på golvet, packar inte resväskan. tänker på igår när han sa han skulle gå, jag frågade, vill du det? efter en tveksam paus sa han ja. jag fick gåshud över hela armarna. han såg.

inser jag kan lägga till låtar i min spellista till honom. det kanske kommer en förändring, kent

"det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
en ny start, jag tänker nya tankar"
och departure, baths

"feels like i cannot kiss you hard enough,

not even if i bore right through you"

inser att han lagt till nya låtar i min lista. den ena är nån vanlig. den andra heter "face down in the gutter of your love"

jag gråter och han gråter. sen säger han han ska gå, jag gråter så mycket att jag nästan svimmar. han går. jag hukar framför toan och spyr nästan. lägger mig i sängen. människor passerar förbi fönstret och varje gång tror jag att det är han. det är det inte. till slut öppnar jag fönstret för att kunna se vem som gör förbi. ligger och stirrar ut. plötsligt kommer en doft av cigarettrök och hans parfym. står han utanför och velar? jag går fram och sticker ut huvudet, tittar åt höger, sen vänster, sen höger igen. det är ingen där.

ont i magen en halv helg, ännu nu, måndag. i lördags mötte den heta på hatten när jag var på väg hem med han daniel. som en repris på födelsen av min och oscars relation - när han satt i fönstret och rökte cigg och såg mig gå hem med jazzgitarristen, sen blev vi monogama men det var för evigt lite skevt samt mot min vilja. jag bär den hetas halsband och vädjar till honom att träffa mig. lyssnar på a crow looked at me när jag diskar och fulgråter så. ironiskt nog på stranden med han daniel igår och han introducerade mig för sina bästa vänner och sin bror. förut var det allt jag ville och nu smsade jag den heta att jag saknar honom över han daniels axel.

den heta som har blivit småkär säger att han ändrat sig och vill fortsätta ses, trots att jag inte är monogam. jag ler stort, men utan tänder. han daniel skriver att vi borde ses och prata om vilken typ av relation vi ska ha, att vi kanske inte är på samma nivå. jag som är svettig av tjugosjugradershettan blir plötsligt kall och ryser. så fort jag får rätsida på en relation kapsejsar en annan. åtminstone är jag en smula brun i ansiktet.

han daniel står utanför porten i beiga grova jeans och en sidentshirt i teal. vi viker pappersflygplan och äter ruote i sängen, äntligen får jag stryka över hans skäggstubb som i handen är mjuk och sticks på samma gång. lägg dig på mig, säger jag, och varje andetag när han ligger där är en ansats att säga till honom: jag har saknat dig. genom sidentyget känner jag tydligt revben, skulderblad, musklerna i hans rygg. jag säger ingenting. han kysser mig och säger, jag vet inte om vi kan ligga. eftersom jag har herpes runt ögonen. och det har han ju, röda avtryck som ett särpräglande födelsemärke i ansiktet. det går nog bra, säger jag. och först efter han har varit i mig och vi ligger svettiga, lemmar omlott, en arm runt en midja, en kyss i en panna, en belåten suck, säger jag: jag har saknat dig. och mot mitt bröst eller min axel eller min nacke säger han: jag har saknat dig med.

ang han daniel: tittar på hans taggade instagrambilder och ser en bild där han sitter vid ett bord och pratar med någon: det familjära kroppsspråket resonerar i mitt bröst som en varm våt våg av ömhet; åsynen av hans krökta rygg, hans smala hals och hans hand som vilar på hans arm, det allvarsamma, animerade ansiktsuttrycket som får hans dalmål att ljuda i mitt huvud. imorrn får jag se honom för första gången på tre veckor.

ang han daniel: när jag fantiserar om att knacka på hans dörr, att han öppnar och jag äntligen får se hans ansikte, lägger jag omedvetet min hand över hjärtat. det vill bara vara hos dig. snart tre veckor sedan jag lade min kind mot hans skäggstubb och handen på hans knä och kysste hans panna. sedan jag som alltid blev förvånad över något otroligt klokt han sade och sedan jag höll om hans lilla nacke och sedan jag såg på hans skulderblad när han lagar frukost. föreställer mig hans varelse, hans blick och hans lugg i dörröppningen och mitt ansikte lyfts och faller av den bitterljuva känslan.

4 maj: två dagar i rad har morgonsex med den heta och kommer sent till jobbet. dansar till drum n bass med hungriga fransosens syster och tonårsidolen. hänger på tak och saknar han daniel, tänker på hans midja och hans skäggstubb. skriver det till honom och han svarar :) gör slut med den halvlockige, han bråkar med mig på facebookchatten. läser ut the little friend och köper gardiner, är själv alldeles för lite. går på dagsfest i lundavilla på kvalborg med jazzarn, sthlmsvännen spelar electric banana band medan vi kisar på varann i solskenet. den heta köper falafel till mig från jalla jalla klockan ett på natten och jag kan inte sluta titta på hans ansikte. tar ett kapillärt crp på en patient och gör illustrationsjobb för räddningstjänsten.

17 april han daniel: hans smala nacke som nästan är för liten för min hand, får inget ordentligt grepp om den men det är underbart otillfredsställande. hans mörka hår som jag tar tag i och öronen. vad han är smal och stark som en triatlet. hans fula döskalletatuering på baksida underarm och jag tar i den och känner musklerna där under. han biter sig i läppen och blundar och han är mörk och violett runt ögonen.